I det tysta har vi passerat 25-årsdagen av EU-inträdet den 1 januari 1995. Då gick Åland tillsammans med Sverige och Finland in i en gemenskap som för alltid kom att förändra vår vardag.

EU har i mer än en fjärdedel av självstyrelsens historia format det samhälle vi i dag lever i och skapat förutsättningar som inte alltid hyllats men som överlag och särskilt trafikmässigt gynnat oss och som dessutom skapat fred på ett i historisk mening svårslaget vis.

Tack vare EU-anslutningen och de medföljande, framförhandlade och bekräftade undantagen kan vi blicka tillbaka på 25 år av i stort sett ständig tillväxt vilket gjort vårt örike unikt på väldigt många vis. Vi kan välja mellan 24 färjavgångar varje dag, året runt, om vi vill åka till Sverige, Finland eller Estland. Vår befolkning har vuxit från 25.000 ålänningar år 1995 till 30.000 i år – en 20-procentig ökning vilket är betydligt mer än i både Finland (6 procent) och Sverige (15 procent).

Detta skapar förutsättningar för större stabilitet i ekonomisk mening och ett trevligare socialt samhällsklimat. Det mesta blir skojigare med hjälp av mångfald.

Samhällsekonomiskt har alltså Åland som medlem i EU vuxit kraftigt vilket kan tyckas vara en paradox mot bakgrund av skattegränsen, vårjaktstjafs och andra vardagliga förtret som vi lite för ofta lyfter i debatten. Sanningen är att åländska företag varit skickliga och djärva i att hitta möjligheter i en allt mer gränslös världshandel.

Tillväxten i färjetrafiken har också skapat grogrund för underleverantörer vilka bäddat för arbetsplatser och goda vinster vilka på olika sätt bidragit till en starkare ekonomi.

Priset för denna tillväxt har varit att självstyrelsen inte har utvecklats lika starkt som tidigare. Efter EU-inträdet har mycket lite hänt i det politiska förhållandet mellan Finland och Åland. För ögonblicket pågår ett arbete med att stärka grundfinansieringen vilket är nödvändigt men som i högre grad handlar om att reparera det som är trasigt än att skapa något nytt.

Den senaste självstyrelselagen är från 1993 då de största förändringarna innefattade införandet av klumpsumman och skapandet av ett eget åländskt postverk. Före det reformerades lagen i grunden 1952 vilket bland annat resulterade i flaggan som vi använt sedan 1954 och alltjämt utgör vår starkaste symbol.

Att vara ålänning och europé ska vara att båda äta kakan och behålla den. Med hjälp av vår egen lagstiftning kan vi skapa förutsättningar för företag att utvecklas och människor att växa. Detta kräver mod och i viss mån risktagande. Att skälla på EU är inte det rätta sättet att bygga framtid.

Vi behöver ägna kraft åt att förändra det vi faktiskt kan påverka och hitta möjligheterna inom det EU som vi med stor säkerhet kommer att stanna kvar i även under de kommande 25 åren; minst.

Vi borde bli bättre på att marknadsföra vilka vi är både nationellt och internationellt. Det är nödvändigt att synas och vara mer närvarande och investera i allt som på olika sätt gör Åland större och mer lockande att besöka.

Åland är en fantastisk plats att leva på, det bevisar vår kraftiga inflyttning. Det är dags att göra som man gjorde då självstyrelsen i tidernas gryning skapades; vi ska arbeta mer på att hitta konstruktiva lösningar och ägna mindre tid åt att klaga på sådant som vi inte kan påverka. Tack vare EU har vi vuxit, med hjälp av EU borde vi nu arbeta för att bli ännu större.

Jörgen Pettersson (C)

lagtingsledamot, ordförande i finans- och näringsutskottet

Förra veckan fick riksdagens utskott regeringens tänkta tidtabell för alla kommande större kända lagstiftningsprojekt under mandatperioden.

Jag avser inte gå i polemik med Robert Horwood (18.2) om institutionen EU, då detta måttligt komplexa fenomen tycks befinna sig bortom hans perception, men det är svårt att låta karikatyren råda; när han lyfter pennan med EU i siktet är det inte f

Härom veckan kunde vi ta del av i media att en juniordomare i den åländska innebandyserien fick utstå hårda ord från en erfaren ledare efter slutsignal.

Diskussionen om skärgårdens framtid dominerades i valkampanjen av enstaka frågor, som färja eller tunnel till Föglö eller om en kommunsammanslagning är önskvärd. För att bredda debatten fokuserar Ålandstidningens insändarsida den här veckan på skärgården, och har därför bjudit in en skribent från varje skärgårdskommun för att ge sin vision om skärgårdens framtid. Sist ut är Malin Sandberg-Holmström, Brändö.

Gällande rekryteringen av förvaltningschef, har jag några frågor och tankar till regeringen:

Idéer av i dag är inte bara goda och dåliga utan de senare anses snarast sjukliga och förbud dryftas.

Med anledning av trenden att bildkonstnärer allt oftare underlåter att ge konstverken namn och i stället överlåter åt betraktaren att tolka vad tavlan betyder kan det vara intressant att få veta att man i Grönköping har dragit den yttersta konsekv

Diskussionen om skärgårdens framtid dominerades i valkampanjen av enstaka frågor, som färja eller tunnel till Föglö eller om en kommunsammanslagning är önskvärd. För att bredda debatten fokuserar Ålandstidningens insändarsida den här veckan på skärgården, och har därför bjudit in en skribent från varje skärgårdskommun för att ge sin vision om skärgårdens framtid. I dag: Satu Numminen, Kumlinge 

Jag måste börja med att tacka Maria Sundberg, som ställer upp och står vid min sida fast jag inte vet vem du är. Det betyder massor för mig.

Nu har Maxingebussen en gratis vecka under sportlovet. Ett bra initiativ som stadsbussen borde ha följt upp. För nu kostar det två euro att åka ner till centrum från södra stan och två euro tillbaka efter utfärden.

Det som skrivs om jordförsäljning och bulvaner visar en syn på åländsk jord som förskräcker. Låt mig påminna om Nationernas förbunds uppmaning till Finlands regering 24 juni 1921:

Öppen fråga till minister Alfons Röblom och minister Annette Holmberg-Jansson.

Finlands kommunikationsministerium tillåter 5G på Åland, en ny elektronik som ej ännu vetenskapligt hälsotestats.

Det är intressant men alls inte oväntat att ta del av Ålands statistik- och utredningsbyrås (Åsub) bedömning av det ekonomisk läget i kommunerna och möjliga kriterier för åländska kriskommuner.

Fler insändare