Sedan fredag eftermiddag den 13 mars är jag gråtfärdig mest hela tiden. Min hund, dvärgpudeln Lady, förstår inte varför jag är så ledsen. Orsak: hon och jag får inte längre träffa den enda nära vi har kvar i världen, det vill säga min mor och husse, 93 år (ja, hon kallas husse eftersom det inte kan finnas två matte i huset!).

Trobergshemmet har från och med den 13 mars infört besöksförbud som vi helt rationellt kanske kan förstå på grund av covid-19 men emotionellt är vi (ja, Lady är med i ”vi” så tokigt det än kan låta!) inte det minsta glada eller nöjda. Vi behöver Husse-Mor och vi vet att även hon behöver oss. Vi har inte så lång tid tillsammans men nu nekas vi de få stunder vi har kvar.

Jag vill absolut inte att mor eller de medboende ska bli sjuka på avdelningen Sälskär (en utmärkt avdelning förresten, tack!) men mor själv anser att hon levt sitt liv då hon redan blivit så gammal och att livet på institution inte är så mycket värt för hennes egna subjektiva del.

Om vi då skulle träffa henne på rummet utan att träffa någon annan på avdelningen. Vad ont finns i det eftersom det nu inte är möjligt? Vi skulle naturligtvis inte komma medvetet sjuka–fast här borde jag väl nog skriva ”jag” eftersom viruset väl inte överförs från hund till människa eller tvärtom. Men jag gör naturligtvis inte ett besök som sjuk eftersom jag inte är så mycket för eutanasi!

Nej, ni har svårt att få mig övertygad om att besöksförbudet är det bästa för Husse-Mor. Speciellt som jag såg hur ledsen hon var då vi för sista gången fick vara på besök. Lady pussade också Husse extra mycket vid avsked så som om hon förstod vad som är på gång (fast hundar fattar ju ingenting, säger ju de flesta!)

Marie-Susanne Stenwall

Scouterna har aktivt följt medberedningen avFinlandsmodellenför hobby- och fritidsverksamhetsom planerasvara klari samband medvårensramförhandlingar.Speciellt nu närhobbyverksamhetengörs på distansärbetydelsenavfritidsaktiviteteribarnsoch ungasva

Land efter land kröns med virusets krona, omringad är hela jorden.

Inlåstahemma med bredband och skärmar sköter vi nu våra ”borden”.

Fienden, osynlig, listig och tystklamrar sig fast vid vår lunga.

Under rubriken ”Finlands bank spår recession” (18.3) rapporteras: ”Finlands bank skriver i sin prognos att tillväxttakten avtog redan i fjol till följd av minskad konsumtion".Banken bekräftar därmed officiellt att den finska konjunkturcykeln varit

Efter att ha tagit del av informationen angående havsplanen på ett av tjänstemännen ordnat möte, kan åtminstone följande synpunkter klarläggas.

Det är berömvärt att landskapsregeringen lägger en tilläggsbudget för att förhindra ekonomiska skadeverkningar av coronapandemin. Inläggen är många och välvilliga. En del föreslagna åtgärder kommer säkert att ha positiv effekt.

Innehållet i Mikael Lagströms insändare ”Så väl klarar de unga och de friska coronasmitta” den 21.3 framför ett resonlig och balanserat resonemang.

Vi har fått rekommendationer av olika slag. Det viktigaste för att hindra smittspridning är att undvika sociala kontakter.

Regeringen tänker använda överskottet från Pafs verksamhet till att stöda det åländska näringslivet under coronakrisen.

Finland regering har infört undantagstillstånd i landet enligt beredskapslagen för att hindra ett snabbt förlopp av coronapandemin. Alla har vetskap om hur smittan erövrat land efter land. Rubrikerna talar sitt klara språk: katastrof.

Vi befinner oss i en omvälvande situation.

De är synbarligen inte ensamma om sin syn på saken. Men därvidlag vill Gräsrot särskilt framhålla näringsminister Fredrik Karlström och tandläkare Mikael Lagström.

I Finland läggs information om antal testade och sjukdomsfall orsakade av coronaviruset (Covid-19), numera även dödsfall, ut på Institutet för hälsa och välfärds hemsida (thl.fi).

Så är det.Det handlar inte enbart om sjukvård för att ett samhälle ska fungera. Det allra viktigaste för oss alla är att vi får mat på bordet och andra förnödenheter.

Fler insändare