Svinryggens deponi Ab söker förnyat miljötillstånd för anläggningarna vid Svinryggen, eftersom miljötillståndet från 2005 ställer tillståndsvillkor, bland annat för behandling av lakvatten, vilka ännu inte har verkställts.

När man samtidigt söker tillstånd för en biogasanläggning uppstår många och överraskande stora problem.

I miljötillståndet uppställdes stränga villkor för behandling av lakvatten, vilka ännu inte är förverkligade. Den äldsta och största avfallsdeponin saknar bottentätning och för att insamla lakvattnet behövs en djupdränering längs deponins hela omkrets.

Vid en välplanerad dräneringslösning förmår man insamla 80-90 procent av det lakvatten som alstras inne i deponin och som annars infiltrerar ner till grundvattnet.

Lakvatten från den undermåligt avslutade soptippen består av nedbrytningsrester från det avfall som deponerades under tider när soporna innehöll skadliga kemikalier i större utsträckning än i dag. Vid nedbrytningen ökar skadligheten allt eftersom denna framskrider.

Påpekas att staden år 2007 gjorde provtagningar inne i avfallsdeponierna. Lakvattnet innehöll höga halter av biogifter samt andra miljöskadliga ämnen.

På basen av proverna har infrastrukturnämnden i Mariehamn beslutat att lakvattnet inte får ledas till Lotsbroverket, utan ska omhändertas lokalt. ÅMHM har i sin tur 1998 i myndighetsbeslut uppställt höga krav som lakvattnet bör uppfylla vid lokal behandling.

Ekonomin för Svinryggens deponi har blivit lidande efter att deponiernas mantelytor sluttäcktes så att deponeringen måste upphöra. Den utlagda textilen över mantelytorna har kunnat finansieras, men för behandling av lakvattnet, har det inte funnits medel.

I och för sig är det inte ovanligt att de avgifter som uppbärs under den aktiva driften, inte är tillräckliga för avslutning och eftervård. I sådana fall ska en avgift läggas på nuvarande avfallsproducenter så att föreskrivna åtgärder kan genomföras.

I vårt fall har Mise tagit hand om inkomsterna, varför det inte finns några praktiska möjligheter att få någon att betala för avslutningen. Det förhåller sig så att Mises egen verksamhet har varit förlustbringande i alla år och det finns inte några tecken på bättre ekonomi.

Svinryggens deponi har därför försökt få inkomster genom att bygga och driva omlastningsramper för avfall. Projektet blev dock olönsamt. Även Ålands problemavfall har försökt skapa egna inkomster genom att hyra in sig i en nedlagd fjäderfäanläggning, men man förbyggde sig och tvingades återvända till Svinryggen med stora förluster i bagaget.

Det finns således ett förbund och två bolag med betydande årliga förluster, vilka har Svinryggen som bas. Bland allt detta elände bör man inte klämma in en biogasanläggning, utan det bör väljas en annan placering för biogasen, till exempel Gunnarsby i Sund, och för planering, byggande och drift bör grundas ett privatägt bolag med kompetent ledning.

Carl-Gustav Flink

diplomingenjör, Mariehamn

Jag förstår att det måste finnas en del restriktioner. Men jag tycker faktiskt har det gått till grova över- och underdrifter i det här landet.

En av politikens viktigaste uppgifter nu, förutom att minimera smittspridning och rusta vården, är att underlätta och stöda små och stora företag.

I mitt uppdrag av näringsminister Fredrik Karlström ska jag försöka hitta nya affärsmöjligheter som kan rädda de företag som riskerar att försvinna tack vare att vi har stängt ner samhället för att rädda människoliv.

Läste Jan Westerbergs insändare i måndagens tidning om kontroll av resenärer. Antar jag är den enda som ens orkar bry mig om att bemöta dylik artikel även om fler tyckt samma som jag.

I onsdagens tidning skriver Pernilla Karlsson att det var ”några timmars” avbrott för en avdelning på

lördagen. Jag vet inte var den uppgiften kommer ifrån.

Ålands offentliga ekonomi var svag långt före coronapandemin. Finansministeriet gav för ett par veckor sedan ut en gedigen rapport om de finska kommunernas situation och utmaningar.

Så var ännu ett skolår till ända, men inte vilket skolår som helst. Vårterminen har inneburit utmaningar som ingen kunnat fantisera om, för alla inblandade parter.

Under senare tid har lärarnas behörighetskrav diskuterats på insändarplats.

Jag har under en längre tid följt med debatten om discgolfbanan i Mariehamn med stor sorg. Jag var initiativtagare och projektledare för discgolfbanan 2018 i Badhusparken.

Det har framgått i media att Föglö kommun har återigen vänt sig till Ålands landskapsregering i en fråga som trots flertal initiativ inte fått sin lösning. Frågan gäller servicenivån vid Överö färjfäste.

När man som anhörig ringer till Trobergshemmet för att avtala tid för träff med sin gamla mor så får man först svaret att det går bra klockan två, vilket är om cirka en timme.

Häromdagen såg jag ännu en överkörd igelkott. Vem körde på den? Såg du den inte? Körde du för fort? Eller satt du och stirrade på mobilen eller pratade i den samtidigt som du körde?

Lantrådet Veronica Thörnroos (C) säger att: ”Oron i samhället gör mig bekymrad”. Du borde förstå att människor har anledning att känna oro.

Fler insändare