Det hypotiseras om att vi uppnått ett idealt tillstånd där (nästan) alla mainstream-fraktioner är socialt medvetna ekonomiska liberaler där endast nyanserna varierar. Det måste vara det fullkomliga styrelseskicket på ett abstrakt plan och ändå torde få kunna förneka att mycket gått fel i den praktiska politiken och att perspektiven heller inte pekar mot något optimalt scenario. I en sådan fiktiv värdegemenskap uteblir kontrollfunktionen och misstagen blir därmed också legio.

Ser vi till den socialt liberala (enkannerligen kontroversiellt omdöme) förehavanden på landskapsnivå har de skiftande positionerna vanligtvis tillskrivits de debacle man förmådde prestera ända fram till, och efter att, valet redan inletts. Här har funnits en opposition men endast på instrumentell nivå. Alternativen var inte framträdande när det gällde den generella ekonomiska politiken som resulterade i ett större misslyckande, en stagnerande ekonomi, vilken därmed inte heller gjordes till någon valfråga.

Åland har under åren 2017-2018 lyckats höja sin BNP med cirka två procent, vilket ganska väl motsvarar befolkningsökningen. Finland, som i stort sett har samma ramverk som landskapet, lyckades under samma tid höja sin BNP med fem procent och befolkningsökningen var runt 0,5. Bittra siffror för andra än vilseledda klimataktivister då några reellt höjda löner inte kan realiseras utan ökningar av produktiviteten.

Man diskuterar inte ens detta misslyckande utan tycks anse att det kapital som redan finns på Åland är tillräckligt, men för att ge näringslivet dynamik är det inte tillräckligt med gamla vinster från exempelvis färjeindustrin som kommer att placeras på platser som erbjuder bättre avkastning. Med finländsk tillväxt de åren hade den åländska ekonomin förfogat över 45 miljoner euro ytterligare i dag.

Landskapets insats i fråga om incitament för ökad tillväxt är i huvudsak det skattebidrag som uppgick till ungefär 0,1 procent av BRP och var bara därigenom rätt verkningslöst. Dessutom var det en ”gåva” som betalades av kommunerna, vilka inte var dummare än att de förstås tog in minst motsvarande medel på andra håll, därtill nödda och tvungna av landskapet.

Att lagtingets mindre muslimvänlige medlem här föreslog ett arrangemang som åtminstone skulle ha gjort åtgärden socialpolitiskt meningsfull och tillfallit de mest behövande kunde förstås inte beveka en liknöjd majoritet. Bidrag, subventioner kan få oanade effekter men här har medlen medvetet och avsiktligt riktats till medelinkomsttagare på bekostnad av, för att använda trendens begrepp, prekariatet. Är det denna politik den traditionella vänstern känner sig beredd att anamma för att bli en del det socialliberala mittenblocket?

Man behöver inte vara en marxist i 1948 års anda för att inse att antagonismer i ett samhälle kan vara gynnsamma; och inte bara för den egna parten och motparten utan för samhället som helhet. Detta är även tanken bakom den brittiska ”first past the post”-demokratin och även om samtidens brittiska politik inte torde övertyga någon så finns här en historik som imponerar. Demokrati alltså då by- och klanpolitik som varken demokrati eller väljare var betjänta av.

Beträffande vänster kan noteras att NÅ:s ledare av den 25.10 med det vällovliga syftet att påtala ojämlikhet i världen uppmärksammar att presidentkandidat Elizabeth Warren förekommer på omslaget till The Economist. Ledare och artikel uttrycker dock ”stora bekymmer” över hennes förslag till reglering av ekonomin; även enligt henne själv en variant av kapitalism.

Peter Andersson

Gällande rekryteringen av förvaltningschef, har jag några frågor och tankar till regeringen:

Idéer av i dag är inte bara goda och dåliga utan de senare anses snarast sjukliga och förbud dryftas.

Med anledning av trenden att bildkonstnärer allt oftare underlåter att ge konstverken namn och i stället överlåter åt betraktaren att tolka vad tavlan betyder kan det vara intressant att få veta att man i Grönköping har dragit den yttersta konsekv

Diskussionen om skärgårdens framtid dominerades i valkampanjen av enstaka frågor, som färja eller tunnel till Föglö eller om en kommunsammanslagning är önskvärd. För att bredda debatten fokuserar Ålandstidningens insändarsida den här veckan på skärgården, och har därför bjudit in en skribent från varje skärgårdskommun för att ge sin vision om skärgårdens framtid. I dag: Satu Numminen, Kumlinge 

Jag måste börja med att tacka Maria Sundberg, som ställer upp och står vid min sida fast jag inte vet vem du är. Det betyder massor för mig.

Nu har Maxingebussen en gratis vecka under sportlovet. Ett bra initiativ som stadsbussen borde ha följt upp. För nu kostar det två euro att åka ner till centrum från södra stan och två euro tillbaka efter utfärden.

Det som skrivs om jordförsäljning och bulvaner visar en syn på åländsk jord som förskräcker. Låt mig påminna om Nationernas förbunds uppmaning till Finlands regering 24 juni 1921:

Öppen fråga till minister Alfons Röblom och minister Annette Holmberg-Jansson.

Finlands kommunikationsministerium tillåter 5G på Åland, en ny elektronik som ej ännu vetenskapligt hälsotestats.

Det är intressant men alls inte oväntat att ta del av Ålands statistik- och utredningsbyrås (Åsub) bedömning av det ekonomisk läget i kommunerna och möjliga kriterier för åländska kriskommuner.

Efter de senaste dreven i media och lagtingsoppositionen mot två av Obunden samlings lagtingsledamöter kan konstateras att partiet fortfarande lever och har hälsan.

Förvaltningschefen i landskapet tillsätts politiskt.Lantråd och ministrar fattar beslut i plenum och anställer den de anser är mest och bäst lämpad för tjänsten.

Diskussionen om skärgårdens framtid dominerades i valkampanjen av enstaka frågor, som färja eller tunnel till Föglö eller om en kommunsammanslagning är önskvärd. För att bredda debatten fokuserar Ålandstidningens insändarsida den här veckan på skärgården, och har därför bjudit in en skribent från varje skärgårdskommun för att ge sin vision om skärgårdens framtid. I dag: Mikael Lundell, Vårdö 

För den som uppskattar statistik och faktabaserad kunskap kan åländska lagtingsdebatter ibland kännas som världsrekordförsök i att inte se verkligheten.

Fler insändare