Fler än femhundra forskare skrev nyligen till FN under rubriken ”Det finns inget klimatnödläge”, något som knappast uppmärksammades i svenska media mer än genom spridda försök att nedvärdera undertecknarna som varande ”icke klimatforskare” eller ha ”länkar till oljeindustrin”.

Samtidigt förekom demonstrationer över stora delar av världen ”för klimatet”, om ett existerande verkligt klimatnödläge med den tonåriga Greta Thunberg som galjonsfigur. Syftet med dessa demonstrationer skulle vara att snabbast möjligt avveckla människans använding av fossila bränslen och en därmed förknippad koldioxidrelaterad uppvärmning av jorden, med påföljande katastrofala konsekvenser.

Hur går detta ihop? Jo, till skillnad från vad media vill få oss att tro är forskarsamhället långt ifrån enigt i frågan. Man refererar numera oftast till någon form av enkäter i saken, med den återkommande siffran 97 procents konsensus. Dock tycks man helt strunta i eller förstå vilken fråga som i så fall ställts och vilka som blev tillfrågade.

Sådana undersökningar har mycket sällan gällt verkliga katastrofscenarier, utan snarare om människan har bidragit till en förmodligen observerad uppvärmning på säg 0,7 grader de senaste 150 åren, vilket inte är speciellt kontroversiellt.

Media är i stället nästintill totalt fokuserade på att vi måste vidta alla åtgärder, hur drastiska och kostsamma de än är, för att stoppa den påstått skenande människoskapade uppvärmningen, orsakad av koldioxidemission.

Greta Thunberg säger: ”Lyssna inte på mig, lyssna på vetenskapen”. Men det är ju ett selektivt lyssnande, på en sida. Hon och hennes minst sagt talrika följare i olika, och ibland mycket inflytelserika, positioner verkar helt okunniga om detta.

Vårt framtida klimat avgörs inte via majoritetsomröstningar inom omådet, eftersom naturen själv och naturvetenskapens metodik inte fungerar på det sättet.

Grunden för klimatet på jorden är ett extremt komplicerat och därutöver kaotiskt system. En icke existerande enighet bland forskare är vad man bör förvänta sig.

Ändå sprids i dominerande media, i princip (väst)världen över, att forskarsamhället är enigt i frågan. Detta är mycket långt från sanningen.

Undertecknad vill därför med utgångspunkt i det ovanstående vädja till aktörer av alla uppfattningar i frågan att a) verka för ett sobert och balanserat debattklimat där olika uppfattningar stöts och blöts, utan kvasireligiösa och/eller politiska övertoner, och b) acceptera att det finns olika mer eller mindre välgrundade åsikter i denna fråga, samt att fysikaliska frågeställningar inte avgörs genom någon variant av majoritetsröstning.

Låt oss följaktligen föra sådana diskussioner med ömsesidig respekt.

Lars Thylen

professor emeritus, Kungliga Tekniska Högskolan, Stockholm

sommargäst på Föglö

I veckan släpptes den senaste prognosen för den ekonomiska utvecklingen i EU.

De obundna politikerna Bert Häggblom och Marcus Måtar processar på arbetstid mot landskapet – samtidigt som de sitter i landskapets lagstiftande församling! Det skulle knappast fungera i Sveriges eller Finlands riksdag.

Vi är oskyldiga tills motsatsen bevisats. Den lagstiftande (riksdag/regering), den dömande (oberoende domstolar) och den granskande makten (media), är tre mycket viktiga grundbultar i vår demokrati.

För det första, om man har riktade påståenden mot skärgårdsbor och andra kraftfulla åsikter ska man nog ha modet att underteckna med eget namn, annars bryr sig ingen.

Redan 2009 föreslog jag i en motion på Centerns julstämma ett offentligt sektoriellt samarbete på Åland. Inga kommunsammanslagningar behövs för det, eller ens en tunnel till Föglö. Det räcker med samarbete.

Ett ben i politiskt beslutsfattande och ett i näringslivet, är ingen lätt balansgång. Media och allmänheten synar de två rollerna och är känsliga för övertramp.

Ålands lagting säger i dag fredag ja till en förnyelse av det ekonomiska systemet och en höjd klumpsumma.

I flera länder uppmärksammas den här veckan barn som växer upp i familjer där någon vuxen dricker för mycket. Detta är något som vi också vill uppmärksamma här på Åland.

Enligt stadens förvaltningsstadga § 10 kan fullmäktigeledamot till stadsledningen (eller stadsstyrelsen) ställa en kort skriftlig fråga i ett ärende som gäller stadens verksamhet, förvaltning och ekonomi.

Fantastisk insändare du skriver de 12 februari Ann-Catherine Renfors (”Att ge läxor är som ett misslyckande”).

Läxor, denna uråldriga metod som heter läxor. Jag begriper mig inte på vad som är själva idén, tanken med detta?

Tack du anhöriga som skrev om krisen på Trobergshemmet. Allt stämde precis.

Leije Portnoj

Det är inte ett lätt jobb att sitta i landskapsregeringen och andra beslutsfattande myndigheter. Många svåra beslut ska tas och det är omöjligt att göra alla nöjda.

Fler insändare