Jens Boeving skriver ett lite osammanhängande inlägg som jag tror ska stöda Stellan Egelands (Ob) påstådda icke-rasism genom att hänvisa till handtecknet som Egeland gjorde flera gånger under valvakan. Men att kalla den erkända gruppen Anti Defamation League för ”en grupp av yra fanatiker” visar ju var Boeving står i saken.

Men det handlar ju om så mycket mer än tecken. Det handlar om att Egeland genomgående på sociala medier och i sina insändare spridit rasism, anti-feminism och misstroende mot hbtqlia-människor. Allt under devisen värdekonservatism.

Svårt att se numera eftersom allt är raderat, men insändare finns kvar i tidningarna förstås. Men som vi påpekat tidigare, man använder inte ord som ”välfärdsturism” om man inte anser att det är skillnad på människor.

Att det sedan finns otaliga bilder på nynazister i USA och andra platser som gör samma ”handtecken” som Egeland gjorde under valvakan är en bisak i det hela. Om man gör tecknet när man kommer upp efter ett dyk eller på politiska tillställningar säger ju också lite om vad man vill förmedla.

Jag konstaterar att Centerns ordförande inte har satt sig in i situationen eftersom hon tydligen inte har problem med att ha rasisters stöd i regeringen, men det får stå för henne.

Igge Holmberg (S)

 

Veronica Thörnroos avböjer att bemöta insändaren.

 

Stellan Egeland svar:

Sin vara trogen försöker Igge Holmberg lura i allmogen att den vars åsikter han själv föraktar, är förknippad med ondska.

Att delar av vänstern försöker ändra innebörden av vårat språk, är säkert känt för de flesta som följt debatter av detta slag. Åsikter som inte passar in i åsiktskorridoren avfärdas som ”hat”, och kritik mot företeelser eller organisationer blir snabbt till att man ”inte tror på allas lika värde”, eller strider mot någon värdegrund. Nu senast är det ”ok-tecknet”, ”tummen upp”, och segertecknet som man påstår har en annan innebörd.

Att påpeka mångkulturens problem har givetvis ingenting med rasism att göra, och detta förstår alla människor med någon form av öppet sinne och intellektuellt djup. Att kritisera Pride-rörelsen och den moderna feminismen för deras politiska lobbyarbete har ingenting med förakt mot vare sig sexuella minoriteter eller kvinnor att göra. Självklart tycker jag precis som i stort sett alla andra att man får älska vem man vill, och att män och kvinnor ska ha samma förutsättningar. Men när man gör Marxism av det, då kritiserar jag.

Att jag som Holmberg påstår, skulle ha spridit rasistiska/homofoba åsikter på sociala medier stämmer inte. Politiken har jag kritiserat, aldrig människorna som grupp eller deras värdighet. Givetvis har mina meningsmotståndare sparat och lusläst mina gamla alster utan att finna bevis för det Holmberg påstår.

Ledande människor inom Liberalerna har spridit ett 11 år gammalt skämt om att idrottsmän gillar att duscha ihop som främsta bevis för min ondska. Jag tycker att det säger en hel del om den intellektuella nivån i denna debatt, och får vidare användas som ett exempel på varför jag anser det lämpligast att släcka ner dessa sidor från nätet.

Ska vi inte försöka ta hand om varandra och detta örike nu i stället? 

Tack för ordet och för de 188 rösterna!

Stellan Egeland (Ob)

 

Med detta drar vi streck i debatten om ok-tecknet. /Debattredaktören

Att gå till personangrepp brukar betyda att argumenten tryter. Det är helt uppenbart när det gäller Marcus Måtars osakliga reaktion på den socialdemokratiska lagtingsgruppens insändare.

Nu är det adventstid, och vi väntar på julen, att ljuset ska återvända, att solen ska skingra alla mörka moln som döljer vår himmel, både utomhus och inombords.

Det är kanske denna tid på året, som det kan vara på sin plats att tala om flyktingpolitiken och flyktinghjälp. Den är en sak, som Åländsk demokrati har engagerat sig i.

Klarlägganden gällande Enerexit Ab:s tidigare styrelses beslut och de goda samarbetsförhållandena med stadsledningen (Tage Silander, Barbara Heinonen och Emma Dahlén) där fyra till antalet konstruktiva möten hölls med fullständig öppenhet.

Nej, det var ingen anonym ”kortfilm”, ”visad på Sjöfartsmuseet”, som så inspirerade kompositören Maria Grönlund att hon skapade konceptalbumet ”Songs of a sad sailor”, anmäld av Zeb Holmberg i Ålandstidningen den 4 december.

Det enda parti som veterligen ställt upp någon som dömts till ovillkorligt straff är Socialdemokraterna. Hur kan man då kritisera Obunden samling och dess ledning för att jag som dömts till villkorligt straff tilläts ställa upp i val för partiet?

I Ålands lagting sitter en lagtingsledamot, Marcus Måtar (Ob), med en nyligen fastslagen villkorlig fängelsedom för grovt ocker.

Regeringsförhandlingarna är i full gång. De mest tunnelvänliga partierna ska försöka snickra ihop ett handlingsprogram som alla tycker dom kan leva med. En självklar ”action point” blir förstås då att gå vidare med tunneln. Väl?

Det känns pikant att Henrik Herlin i ledaren ”Strejker med negativa konsekvenser” tlllskriver fackföreningarnas agerande en enligt sin egen värdering klandervärd ideologisk orientering (”marxism”) bara för att i nästa andetag propagera för sitt eg

I fönstren runt om Åland syns lyktor, glitter och annat pynt. Julens kärleksfulla budskap strålar ut i decembermörkret. Gör julen ännu vänligare genom att servera maträtter som inte orsakat död och lidande.

Senaste veckan har det varit mycket diskussion om vem som vetat vad när, och ifall ägarstyrningsenheten i statsrådets kansli och ägarstyrningsministern på förhand varit medvetna om finska Postis beslut att flytta 700 paketsorterare till ett avtal

Stackars Bambi och stackars människorna på Näverskär (se insändare den 28 november). Hoppas att polisen tar kräken som sköt och att de får stora straff.

”Från en djurvän”

Som bekant föreslår den avgående regeringen i sitt budgetförslag att den så kallade 100-lappen, eller guldkornet, ska bibehållas. Kostnaden för detta är 1.800.000 euro per år. I en budget, som får ett underskott på 15.000.000 euro.

Fler insändare