Rainer Juslin, ordförande för lag- och kulturutskottet, skriver i en insändare att ”Lagen föreskriver att skolan ska säkerställa att alla barn, oberoende av ekonomiska och sociala förhållanden eller funktionsnedsättning har tillgång till en inkluderande och jämlik barnomsorg och grundskoleutbildning samt främja ett livslångt lärande för alla”. Jag frågar mig hur det ska gå till? Skolan och barnomsorgen har hand om barnen dagtid måndag –fredag. Resten av tiden är det föräldrarnas ansvar att se till att lagen uppfylls. Inte alla föräldrar har den kompetens som krävs att uppfylla lagens krav, så vems är då ansvaret om omsorgen brister?

I åratal har vi accepterat att alla talar om att ”man har rätt att kräva av samhället”, än det ena och än det andra. Det egna ansvaret verkar inte stå högt i kurs längre, varken när det gäller att ta ansvar för sitt eget liv, eller sina barn. Allt för många anser i dag att det är samhällets ansvar att se till att barnen får en god omvårdnad, en vettig uppfostran, och en bra utbildning.

Så till distansundervisning av barn i skolåldern. Utan att till alla delar tagit del av lagtexten, men med hänvisning till Juslins insändare verkar det alldeles tydligt att beslutsfattarna (lagtinget) anser att föräldrarna har ett ansvar vid distansundervisningen. Att någon i hemmet ser till att barnet studerar, och läser in, de ämnen som står på schemat. Att barnet inte skolkar, och ägnar sig åt spel på paddan i stället för studier.

Inser och accepterar alla föräldrar vilka krav distansundervisningen ställer på dem, eller förväntar de sig att skolans och samhällets ansvar sträcker sig även till att se till att hemundervisningen verkligen blir en undervisning, och inte en oavsiktligt ledighet för barnet? Och hur har skolan tänkt säkerställa att systemet fungerar?

Det går bra att skriva lagar om än det ena och än det andra , och förvänta sig att ”någon” ser till att allt fungerar enligt lagens krav, men vem denna ”någon” är, är inte alltid så klart formulerat alla gånger. Ibland skulle det vara en fördel att man först ser på hur saker och ting fungerar i samhället, och sedan skrev lagarna så att det skulle finnas en möjlighet att uppfylla de krav som lagen ställer. I annat fall blir lagen en tom fras utan mening och innehåll.

Rainer Juslin skriver också att man inte ska blunda för verkligheten, men nog verkar det som man inte haft ögonen öppna för de hemmavarandes situation när man formulerat vissa stycken i lagen.

Runa Lisa Jansson

I sin iver att misskreditera mig glömmer Björn Hägerstrand helt bort att svara på min fråga om de grönsprayade träden i Badhusbergsområdet. Därför frågar jag en gång till: ”Ska de märkta träden sågas ned eller inte?”.

Ingen av oss har upplevt en liknande situation som dagens, inte heller Viking Line. Resandet har minskat till följd av rådande pandemi.

Stadens generalplan är ett av Mariehamns viktigaste dokument. Den är en stark överenskommelse som binder förvaltning, politiker och medborgare. Så borde det iallafall vara.

År 2016 så hotade Orkla att Chips fabriken skulle lämna Åland. Då togs ett samlat krafttag på Åland som räddade kvar fabriken genom ett antal åtgärder som sänkte kostnaderna.

Att lagtingsledamot Nina Fellman (S) och undertecknad har totalt olika synsätt på mångt och mycket torde inte vara obekant.

Replik till Roger Höglund.

Näringsministern utlovar bidrag till företagen för att sänka kostnader för el, vatten och avlopp genom att t ex investera i energibesparande åtgärder.

En av effekterna av rådande pandemi är hög arbetslöshet, vilket vi behöver motverka med flera olika åtgärder. Nya jobb och nya företag är ett sätt.

Ålands handikappförbund presenterade nyligen den första enkätundersökningen som gjorts om hur personer med funktionsnedsättning upplever att deras rättigheter och friheter som samhällsmedborgare uppnås.

Angående ledarskribenten Daniel Dahléns fråga om vart Ålands framtid tagit vägen i debatten:

Förra veckan hölls ett väldigt viktigt tal. Det var EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen som hade sitt årliga anförande om läget i unionen. Det är i det här talet som kommissionen beskriver sin vision för EU:s framtid.

Jag skrev en tidigare insändare om politiker Barbro Sundbacks sätt att agera politiker som är beklaglig då hon svartmålar andra och sig inte för att gå över lik för att få sin egen vilja igenom.

Tisdag 22/9 på morgonen ser jag en åldersrik dam med en ljusbrun pudel komma gående intill Lillängens lekpark. Hunden stannar uträttar sin behov med sin ledsagare som tittar på.

Fler insändare