Budgeten för Åland visar och har under flera år visat på rejäla underskott, vissa år ner mot -18 miljoner euro. Det är givetvis ohållbart och tyvärr är vi snart i en situation där vi tvingas låna för att finansiera driften av Åland om vi inte fortsätter det effektivitets-och sparbeting som nu pågått i fyra år.

En sund offentlig ekonomi är beroende av ett näringsliv som mår bra, skapar arbetstillfällen, skatteintäkter och resurser till att hela Åland lever. I dag dras våra företag med svag tillväxt och vi har en mycket osäkerintäktssida i vår offentliga ekonomi. Vår offentliga sektor växer snabbare än den privata.

I en lagtingsdebatt under förra veckan lyfte jag behovet av minskade kostnader, för i dag lever vi högt över våra ekonomiska tillgångar. Min tydliga politiska grundsynär att mycket av det som det offentliga i dag producerar i form av service och tjänster kan erbjudas via privata alternativ. Det skapar ökat företagande och en effektivare offentlig förvaltning.

Gällande Medis har jag blivit misstolkad många gånger om. I mittanförande sade jag att Medis fyller en viktig funktion med många av sina kurser. Däremot ifrågasatte jag det kloka och ansvarsfulla i att med skattemedel finansiera motions- och hälsokurser som i dag flera företag redan erbjuder. Så ska det inte vara,hur bra ekonomi vi än har.

Vi behöver ett ökat företagande och vi behöver entreprenörer som startar upp företag som arbetar med att få ålänningarna att röra på sig mer. Det kunde betyda att inte lika många skattepengar behöver gå till Medis och i stället kanA) bidra till att minska budgetunderskottet B) läggas på satsningar som gör att de som i dag är hemmasittare, isolerade och i ett utanförskap med riktade insatser kan få njuta av en god friskvård.

Att ifrågasätta gamla strukturer, tänka nytt och inkluderande ger bara vinnare. Sparbeting och effektivitetsarbete upplevs ofta som något negativt, men det är i grund och botten det som heter utveckling.

John Holmberg

Lagtingsledamot (Lib)

Att gå till personangrepp brukar betyda att argumenten tryter. Det är helt uppenbart när det gäller Marcus Måtars osakliga reaktion på den socialdemokratiska lagtingsgruppens insändare.

Nu är det adventstid, och vi väntar på julen, att ljuset ska återvända, att solen ska skingra alla mörka moln som döljer vår himmel, både utomhus och inombords.

Det är kanske denna tid på året, som det kan vara på sin plats att tala om flyktingpolitiken och flyktinghjälp. Den är en sak, som Åländsk demokrati har engagerat sig i.

Klarlägganden gällande Enerexit Ab:s tidigare styrelses beslut och de goda samarbetsförhållandena med stadsledningen (Tage Silander, Barbara Heinonen och Emma Dahlén) där fyra till antalet konstruktiva möten hölls med fullständig öppenhet.

Nej, det var ingen anonym ”kortfilm”, ”visad på Sjöfartsmuseet”, som så inspirerade kompositören Maria Grönlund att hon skapade konceptalbumet ”Songs of a sad sailor”, anmäld av Zeb Holmberg i Ålandstidningen den 4 december.

Det enda parti som veterligen ställt upp någon som dömts till ovillkorligt straff är Socialdemokraterna. Hur kan man då kritisera Obunden samling och dess ledning för att jag som dömts till villkorligt straff tilläts ställa upp i val för partiet?

I Ålands lagting sitter en lagtingsledamot, Marcus Måtar (Ob), med en nyligen fastslagen villkorlig fängelsedom för grovt ocker.

Regeringsförhandlingarna är i full gång. De mest tunnelvänliga partierna ska försöka snickra ihop ett handlingsprogram som alla tycker dom kan leva med. En självklar ”action point” blir förstås då att gå vidare med tunneln. Väl?

Det känns pikant att Henrik Herlin i ledaren ”Strejker med negativa konsekvenser” tlllskriver fackföreningarnas agerande en enligt sin egen värdering klandervärd ideologisk orientering (”marxism”) bara för att i nästa andetag propagera för sitt eg

I fönstren runt om Åland syns lyktor, glitter och annat pynt. Julens kärleksfulla budskap strålar ut i decembermörkret. Gör julen ännu vänligare genom att servera maträtter som inte orsakat död och lidande.

Senaste veckan har det varit mycket diskussion om vem som vetat vad när, och ifall ägarstyrningsenheten i statsrådets kansli och ägarstyrningsministern på förhand varit medvetna om finska Postis beslut att flytta 700 paketsorterare till ett avtal

Stackars Bambi och stackars människorna på Näverskär (se insändare den 28 november). Hoppas att polisen tar kräken som sköt och att de får stora straff.

”Från en djurvän”

Som bekant föreslår den avgående regeringen i sitt budgetförslag att den så kallade 100-lappen, eller guldkornet, ska bibehållas. Kostnaden för detta är 1.800.000 euro per år. I en budget, som får ett underskott på 15.000.000 euro.

Fler insändare