De första Norden-föreningarna i Danmark, Norge och Sverige bildades 1919 och firar 100-årsjubileum i år. Näst efter kom Island 1922 och Finland 1924.

Färöarnas förening bildades 1951, året innan Nordiska rådet som bildades 1952 av Danmark, Norge, Sverige och Island. Finland kom med 1956. Färöarna fick utse representanter inom den danska rådsdelegationen och det blev föredöme för den lösning som Sveriges justitsminister Herman Kling senare föreslog.

Självstyrelsernas särställning vid Nordiska rådets bildande blev inte beaktad av alla. Mångårige ordföranden Hasse Svensson beskriver föreningens början i Axplock, en 30-års historik 1970-2000, bland annat så här:

”Åländska sonderingar om NR-representation avvisades av Finland som osakliga. Med stridbare talman Thorvald Eriksson i spetsen fortsatte ålänningarna att argumentera för att Åland inte fick förbli en vit fläck på Nordens samarbetskarta.”

”För åländsk del blev det avgörande att Föreningarna Nordens förbund beslöt ge Åland rätt att bilda en huvudförening, jämställd med övriga nordiska huvudföreningarna inom förbundet.

Den 12 november 1969 kallade Pohjola-Norden 31 personer till ett möte i Mariehamns stadshus, som på den tiden inrymde också landsting och landskapsstyrelse för att diskutera bildandet av en Norden-förening. Mötet utsåg en interimsstyrelse som bestod av ordförande docent Peter Wahlberg, försäkringsdirektör William Nordlund, landskapsstyrelseledamot Åke Aspbäck och agronom Rolf Carlson. Till sekreterare kallades Ålands folkhögskolas rektor Sten-Erik Fagerlund. Föreningen Norden på Åland konstituerades vid första årsmötet i stadshuset 6 mars 1970.”

Kling-kommittén följde den dansk-färöiska modellen. Således fick Åland vid sessionen på Island 1970 egen representation inom den finska delegationen i Nordiska rådet. Finland lovade att stå för Ålands samarbetskostnader och att Ålands flagga skulle få hissas i nordiska sammanhang. Grönland kom med i NR 1984, men bildade föreningen 1991.

Föreningen Nordens idé bygger på gemenskap, nätverk och utbyte över Nordens nationsgränser. Föreningens viktigaste områden är Nordjobb som slog rekord i somras med 70 nordjobbare i åldern 18-30 år. Det andra området är InfoNorden som är en informationstjänst för frågor kring gränshinder. Litteraturveckan pågår denna vecka med ”Kura gryning” och ”Kura skymning” där nordisk litteratur läses högt på skolor och bibliotek över hela Åland.

Föreningen ordnar regelbundet filmkvällar. I kväll 12.11 klockan 18 visas på Bio Savoy den isländska filmen ”Woman at war” som belönades med Nordiska rådets filmpris 2018. Filmen visas i samarbete och med stöd av Islands honorärkonsulat på Åland.

Nästa år pågår 50-årsjubileum hela året.

Föreningen Norden på Åland

Maiken Poulsen Englund

ordförande

Medborgarinitiativet ”Skydda sjöfågelstammen” var en succé, flest namnteckningar någonsin. 3.206 närmare exakt, dessutom på enbart 17 dagar och organiserat i all hast.

Jag noterar att man från åländskt och finländskt håll satsat ofantliga ekonomiska resurser för att lindra effekterna av nu rådande pandemi. Bidrag ges till permitterade, arbetslösa, kulturutövare och företagare med flera. Bra så!

Någon skrev i tidningen att skattegränsen tillfört Åland 100 miljoner euro.

De som kör stadens gräsklippare är tydligen inte informerade av arbetsledningen om att undvika att meja ned blommande områden på stadens gräsmattor.

Då är Åland snart vid slutstationen gällande den offentliga ekonomin. En resa som snabbades upp av pandemin, men som haft en rak och utstakad färdriktning under åratal.

Skärgården definierar på många sätt den åländska identiteten. På få ställen är denna känsla mer framträdande än på västra Föglö.

Ett par regeringar bakåt i tiden, med en känd trafikminster som var boss då tjärasfalt lades i Kumlinge och Brändö, kanske nu vill lägga korten på bordet.

Det tillhör ovanligheten att regeringspartierna öppet debatterar mot varandra i massmedia. Diskussionerna och åsiktsmotsättningarna brukar hållas inom lagtingshusets väggar, utan insyn från utomstående allmänhet.

”The bottom is nådd” är ju ett bekant uttryck som kan användas när man läser två insändare i samma tidning av två av Obunden samlings röstmagneter.

Beslutet att minska anslaget för sysselsättningsverksamheten Fixtjänst visar än en gång att omsorgen om våra mest utsatta räknas i euro, inte i humant kapital.

Som vanligt fick jag i mars i år ett brev från Skatteförvaltningen med en förhandsifylld skattedeklaration.

Vi ser med bestörtning hur kommunernas ekonomi än en gång styr servicen till redan utsatta personer i samhället.

Det är med förvåning och bestörtning jag läser i onsdagens tidningar om Kommunernas socialtjänst och Fixtjänst, och hur en lagstadgad verksamhet för en utsatt grupp människor i vårt samhälle hanteras.

Fler insändare