Med hänvisning till Anders Erikssons (ÅF) valannons i Ålandstidningen den 5 oktober, där han framför sin vilja att föra en seriös näringspolitik.

En granskning av hur Anders skött näringslivsfrågor under sin tid som ansvarig politiker är nog på plats.

• Före Åland anslöt sig som medlem i EU hade Åland ett transportstöd som kunde erhållas för att kompensera merkostnader för transporter till och från Åland, samt mellan fasta Åland och skärgården. Detta stödsystem bevakades dock inte, och togs således bort.

• Hur gick det till när lantbrukets stödsystem för Ålands del förhandlades fram? Inte kan det väl vara så att Åland i dag betalar delar av lantbruksstöden ur egen ficka i stället för att dessa pengar kommer från den finska staten? Och vem deltog i dessa förhandlingar?

• Då Algots varv lade ner sin verksamhet, vem satt då som både styrelseordförande och näringsminister?

• Skärgårdsflyg avvecklades. Vem satt då som näringsminister?

Jan-Erik Ekström

 

Anders Eriksson (ÅF) svarar:

Det är riktigt att det fanns ett transportstöd före EU-medlemskapet. Transportstöd hör till kategorin ”förbjudna statsstöd inom EU” så därför försvann transportstöden olyckligt nog.

Trots det kämpade vi på och fick bland annat tillstånd för olika specialstöd, till exempel ett speciellt stöd för kalk som var godkänt av miljöskäl. Efterföljande regering valde dock att inte driva de frågorna vidare.

I självstyrelselagen 18 §, som tar upp landskapets lagstiftningsbehörighet, lyder punkt 15: jord- och skogsbruk; styrning av lantbruksproduktionen. I 27 § tas rikets lagstiftningsbehörighet upp, och där lyder punkt 15 så här: priset på lantbruks- och fiskeriprodukter samt främjande av export av lantbruksprodukter.

Den här gränsdragningen var rätt klar före EU-medlemskapet. Men efter vi blev EU-medlemmar flöt begreppen pris och styrning ihop. Det har lett till många och långa förhandlingar mellan riket och Åland.

Som en del av förhandlingarna två år efter jag slutat tog landskapet över utbetalningarna av LFA-stöden. Värt att nämna är ändå att vi under min tid lyckades få EU-kommissionen att förstå att vi behövde ha ett speciellt stödpaket som kompenserade de stora konkurrensnackdelar Åland har i jämförelse med omkringliggande regioner, det vill säga småskaligheten och transportkostnaderna. Åland hade just därför under min tid som jordbruksansvarig 30 procent högre stöd än Finland.

Om det är det som frågerställaren inte tycker om så kan han känna sig nöjd i dag, för nu har Åland inte ens samma stödnivå som Finland.

Med Algots varv är det troligtvis Alandia Yards som avses. Som styrelseordförande satt Gunnar Lundberg. Gunnar meddelade mig samma dag som de på grund av akut likviditetskris var tvungna att lämna in konkursansökan att de skulle göra så. Då fanns det inte längre några möjligheter för LR att vidta åtgärder.

Skärgårdsflyg avvecklades i april 2002, ansvarig minister var Ritva Sarin Grufberg.

Trots att frågorna är lite förvirrande förstår jag att frågeställaren vill uppmärksamgöra och hjälpa min kampanj och det är jag förstås tacksam för.

Jag förstår att det måste finnas en del restriktioner. Men jag tycker faktiskt har det gått till grova över- och underdrifter i det här landet.

En av politikens viktigaste uppgifter nu, förutom att minimera smittspridning och rusta vården, är att underlätta och stöda små och stora företag.

I mitt uppdrag av näringsminister Fredrik Karlström ska jag försöka hitta nya affärsmöjligheter som kan rädda de företag som riskerar att försvinna tack vare att vi har stängt ner samhället för att rädda människoliv.

Läste Jan Westerbergs insändare i måndagens tidning om kontroll av resenärer. Antar jag är den enda som ens orkar bry mig om att bemöta dylik artikel även om fler tyckt samma som jag.

I onsdagens tidning skriver Pernilla Karlsson att det var ”några timmars” avbrott för en avdelning på

lördagen. Jag vet inte var den uppgiften kommer ifrån.

Ålands offentliga ekonomi var svag långt före coronapandemin. Finansministeriet gav för ett par veckor sedan ut en gedigen rapport om de finska kommunernas situation och utmaningar.

Så var ännu ett skolår till ända, men inte vilket skolår som helst. Vårterminen har inneburit utmaningar som ingen kunnat fantisera om, för alla inblandade parter.

Under senare tid har lärarnas behörighetskrav diskuterats på insändarplats.

Jag har under en längre tid följt med debatten om discgolfbanan i Mariehamn med stor sorg. Jag var initiativtagare och projektledare för discgolfbanan 2018 i Badhusparken.

Det har framgått i media att Föglö kommun har återigen vänt sig till Ålands landskapsregering i en fråga som trots flertal initiativ inte fått sin lösning. Frågan gäller servicenivån vid Överö färjfäste.

När man som anhörig ringer till Trobergshemmet för att avtala tid för träff med sin gamla mor så får man först svaret att det går bra klockan två, vilket är om cirka en timme.

Häromdagen såg jag ännu en överkörd igelkott. Vem körde på den? Såg du den inte? Körde du för fort? Eller satt du och stirrade på mobilen eller pratade i den samtidigt som du körde?

Lantrådet Veronica Thörnroos (C) säger att: ”Oron i samhället gör mig bekymrad”. Du borde förstå att människor har anledning att känna oro.

Fler insändare