Kommentarer

Bästa Sofia Enros,

Bästa Sofia Enros, Regnbågsfyrens verksamhetsledare, Du skriver (besvarar Stellan Egeland), citat: ”Denna insändare är ytterligare ett exempel på att Åland Pride och andra kunskapshöjande insatser gällande hbtqia+ behövs.” ... Men – Du bör nog inte glömma att de aktuella ”kunskapshöjande insatserna” kan tänkas styrka också åhörare i deras övertygelse om heterosexualitetens nödvändighet för hela mänskligheten. Förövrigt torde renodlade provokationer överlag – oavsett visioner – kunna utmynna i så kallade björntjänster. Enligt Gräsrots uppfattning utgör Nina Fellmans, Fru Kommunministerns, ”generella maktutövning” gentemot den åländska allmänheten ett strålande exempel därvidlag.

Personerna bakom Pride Åland

Personerna bakom Pride Åland är vänsteraktivister och därmed, tyvärr, är Pride Åland en vänsteraktivist organisation vars värderingar ligger närmare anarkism än marknadsekonomi. Man måste kunna kritisera denna utveckling och ändå stå upp för HBTQ. Men detta försöker aktivisterna hindra med näbbar och klor. Den som kritiserar Pride som organisation beskrivs som HBTQ fientlig och brun. Detta är en farlig utveckling och man kan fråga sig om en sådan organisation har diskvalificerat sig för samhällsbidrag.

2017-2018 skrev Mise om en sopreform där alla hushåll hade möjlighet att välja fyrafacks sopkärl. Det framställdes som ett val man hade.

Det åländska systemet för lönesättning inom offentlig sektor är i dag statiskt och gör liten skillnad bland de anställda individerna.

Tanken med kortruttsprojektet var väl från början att få ner kostnaderna för skärgårdstrafiken och samtidigt göra trafiken ekonomiskt- och miljömässigt mer hållbar.

Det här är vad som händer när desperationen når sin topp, sittande regering har slagit ett icke angenämt rekord. Rekord i att misslyckas.

Alla har rätt att bestämma.

Du har rätt att bestämma över dig själv.

Du har också rätt att bestämma tillsammans med andra.

Alla har rätt att känna trygghet.

Alla har rätt att må bra.

Relationerna mellan Åland och Finland har under en längre tid varit rätt ansträngda och olika falanger manar på! Vi är på väg över ättestupan, det finns ingen återvändo längre, måttet är rågat, vi har nått vägens ände och så vidare.

Vi är alla vana vid att kritiseras för att vi inte gör tillräckligt mycket för att stoppa miljöförstöring, och jag tror de flesta av oss vet att den kritiken egentligen är rättfärdigad.

Mindre snack och mera verkstad. Det tycks de flesta vara överens om när det gäller kommunstrukturen på Åland. De oenigheter som finns tycks mest handla om vägen till verkstaden.

Vi ställde en fråga förra veckan och har ännu inte fått något svar. Vi vill nu ställa vår fråga till Nina Fellman (S), ansvarig minister:

Som känt ansvarar staden och dess socialnämnd för äldreomsorgen i Mariehamn.

Felaktig information som sprids kallas desinformation. Jag väljer att tro att en lagtingsman, som ska åtnjuta medborgerlig dygd, inte medverkar till sådant.

Riksdagens första egentliga ärende för nya mandatperioden var att behandla förslaget till tilläggsbudget. Till den behandlingen kan, som alltid, olika ändringsförslag göras.

Jag har fått frågan om min inställning till Föglötunneln. Det är ingen hemlighet att jag inte kan vara enig med den sittande regeringen i tunnelfrågan.

Fler insändare