Det vore svårt att tänka sig att någon kunde göra ett bättre jobb för Ålands försvar mot förtal, likt de Bruno Fransholm framför i sina insändare, än Mats Löfström. Att slå tillbaka med sanna fakta för att korrigera de felaktiga är nödvändigt, och det är Mats Löfström som riksdagsledamot alltid redo att göra.

Tyvärr verkar detta inte tillräckligt för att slutgiltigt sätta stopp för grälet. Orsaken är att det problem man försöker lösa, nämligen hur en självstyrande regions styrning ska finansieras utan att varken dess invånare eller de i resten av landet ska känna sig orättvist behandlade, faktiskt inte har någon perfekt lösning.

Den allra vanligaste kategori som tas i bruk är av den sort som kallas för ”globala bidrag”, till vilken vårt klumpsummesystem hör. Haken med alla dylika lösningar är att man tvingas använda vissa mer eller mindre arbiträra antaganden för att räkna ut bidragets storlek, något som gör dem till i hög grad syntetiska och schablonmässiga skapelser. Oavsett utgången sås därmed säden för ändlöst ifrågasättande, likt det vi ser på hemmaplan hos den ena eller den andra egenintresserade parten.

För det andra är utgifter och finansiering alltid ur fas med minst ett år, medan konjunkturens rörelser vidare kan förvrida jämförelsen kraftigt – och därmed görs lätt budgetering samt finansiell kontroll till någon sorts hasardspel.

Uppenbarligen skulle alla sådana missvisanden och schablonmässiga ritualer kunna avskaffas genom att tillåta att autonomins regerings utgifter i stället direktfinansieras genom egen beskattning. Något sådant beslöt man för länge sen införa på Färöarna. Dock har det finska politiska etablissemanget visat sig stå emot någon som helst minskning av sitt maktmonopol.

En kompromiss i rätt riktning kunde under tiden enkelt införas såvida viljan bara fanns. Medan bokföringen hos finansministeriet rörande klumpsumman pågår enligt sin vanliga eftersläpning med ett till två år, kunde samtidigt behandlingen av bokföringen gällande Ålands skatteinkomst göras av landskapsregeringen som en sorts skuggredovisning.

När Finansministeriet senare kommer kommer fram till klumpsummesystemets bokslut för ett visst år kunde det stämmas av med samma års på Åland tidigare producerad ”skuggbalansräkning”, vilket skulle möjliggöra uträkning av vilken av parterna som är skyldig den andra och med vilken summa.

Barbro Sundback (S) har varit inne på en liknande linje redan tidigare, och det föreslogs till och med av den av Ålandskommittén grundade arbetsgruppen för ekonomiska frågor (av vars fyra medlemmar Dan Eriksson varit en medan två andra utnämndes av självaste Finansministeriet).

Självklart skulle en förutsättning vara att skatter som uppbärs på Åland insamlas av landskapsregeringen i stället för av Skattemyndigheten, vilket också de ovan nämnda explicit föreslog.

Därmed skulle den åländska skatteinkomsten stå till landskapets förfogande från dag ett och således kunde spendering och skatteinkomst för första gången någonsin synkroniseras samt även låta sig jämföras mot årets budget.

Vidare antar jag att tillgängligheten till de enligt redovisningen aktuella summorna för Ålands skatteinkomst och utgifter med ett enda slag skulle urholka en stor del av den felaktiga grunden som de ålandsfientliga har för vana att bygga sina resonemang på.

Robert Horwood

Eckerö

Om inte denna kris också föranleder besparingar eller permitteringar inom landskapsregeringen, när ska det då hända? Den ena kommunen efter den andra inleder nu samarbetsförhandlingar, men inte ni?

Mariehamn är hela Ålands motor. Om landskapsregeringen vill att hela Åland ska leva måste Mariehamn och dess näringsliv få stöd. Mariehamn är det första som möter de flesta besökare då de kommer till Åland.

Båda mina föräldrar är äldre pensionärer och de besöks varannan dag av hemsjukvården. Tyvärr är det väldigt många olika personer som kommer och går vecka efter vecka (något man försökt begränsa i Sverige i vissa regioner).

Gårdagens nationalekonomiska modeller är inte fullt ut relevanta just nu. Dessutom, ju mer vi lyckas platta till kurvan över smittade och sjuka desto brantare och djupare blir kurvan nedåt för ekonomin.

I dag följer de flesta av oss rekommendationerna om att arbeta hemifrån och skolundervisningen sker på distans, många fritidsaktiviteter har paus och vi ska undvika sociala kontakter.

Vid fredagens presskonferens med fru lantrådet Thörnroos (C) vid rodret, så framkom att Finlands omsorgsminister Krista Kiuru (SDP) under riksdagens frågestund hävdat att alla inresande testades för covid-19.

På Åland är gott att vara i dessa coronära tider, synes det mig!

När det blir dåliga tider upphör privatpersoner och företag att investera. I stället sparar man sina pengar i väntan på bättre tider. Detta förlänger den ekonomiska krisen.

Vi kan se i tidningen att Ålandsbanken planerar att dela ut dividender om 15,6 miljoner euro. Vi kan även läsa att Europeiska centralbanken har gett en rekommendation att inga dividender bör utbetalas förrän tidigast den 1 oktober 2020.

Ja, lagtingsledamot Camilla Gunell (S), landskapsregeringen tar ansvar för hela Åland, tillsammans med kommunerna. Vårt första krispaket ska snabbt säkra vårdens, de permitterades och arbetslösas samt företagens akuta behov av finansiering.

I skuggan av covid-19 måste vi komma ihåg att det även pågår annat inom den politiska världen på Åland. Saker som även de kan få konsekvenser för den framtida folkhälsan.

Sitter i morgonsoffan och läser om stadens om tjänstemän som gjort mistag, men som erkänner det och som hanterar felet efter regelverket så det blir bra.

Jag är nöjd. Tack från en medborgare.

”Duttpennan”

Först skulle jag vilja betona att följande grundas på hörsägen, inte på egen iakttagelse.Dock skulle jag inte tro att berättaren motiveras av illvilja mot den tredje personen i fråga och jag misstänker därför inte denne för att ljuga.

Fler insändare