Med växande klentrogenhet, vilken började med rubriken, läste jag Jörgen Pettersons (C) insändare ”25 år med EU har gjort Åland större”. Jag skulle dock vilja betona att jag som inflyttare aldrig skulle bli djärv nog att ha en annan mening än hans gällande Ålands meriter, och även dess invånare; jag vill till och med eka hans lovord om just dessa.

Det som däremot gjorde mig klentrogen var Petterssons totalt ovillkorliga karakterisering av EU-medlemskapet som någon sorts ymninghetshorn ur vilket över Åland flödar en frikostig ström av välsignelse och fördelar som i dess frånvaro hade uteblivit.

För egen del skulle jag vilja påpeka att inget bevis erbjuds för att de fördelar som Pettersson attribuerar exklusivt till EU-medlemskap – såsom att ”åländska företag varit skickliga och djärva i att hitta möjligheter i en allt mer gränslös världshandel” – faktiskt annars hade uteblivit.

Dessutom kan sådana fördelar knappast (om alls) sägas ha utgått ur EU-medlemskapet, utan snarare ur den sedan länge pågående utvecklingen av det åländska sjöfartsklustret, något som dokumenterats av ÅSUB och vars effekter ses i Ålands näringsliv och ekonomin i allmänhet.

Och detta utan att ens tala om öbornas infödda gränslösa ambition och självförsörjningsförmåga som påvisats under århundraden.

Vidare bör man inte glömma att före folkomröstningen 1994 var det i högsta grad möjligt att en majoritet av väljarna hade röstat nej till att gå med i EU om bevarandet av skattefri försäljning ombord på färjorna inte skulle kunna garanteras. Enbart på grund av hotet att besegras i valet förhandlade den finska regeringen motvilligt fram Ålands skatteundantag.

Haken – vilken man inte alls förutspådde – var följden att skattegränsen vid Skiftet påtvingades 1999. Hur hade röstningen utfallit om denna fem år fördröjda slutliga utgång hade varit känd innan valet?

Svaret får vi aldrig veta med säkerhet, men med största sannolikhet hade majoriteten röstat nej.

Ironin är att just denna skattefria försäljningen ombord på de Åland-angörande färjorna hade bevarats även om Åland inte gick med i EU! Därigenom hade läget vad gäller den under folkomröstning varande nyckelfrågan inte varit ett dugg annorlunda utanför EU än vad som slutligen skedde i och med EU-inträdet.

Vilken utgång hade då varit bättre? Jörgen Petterssons insats i denna debatt erkänner inte någon som helst betydelsefull nackdel med ett EU-medlemskap, och en dylik ensidig redovisning känns för mig som en pr-broschyr snarare än ett seriöst debattinlägg.

Däremot skulle en mer balanserad diskussion om EU:s allvarliga brister jämfört med dess fördelar kräva mycket mer tid och rymd än vad som står till förfogande på insändarsidorna och skulle troligtvis inte ens då leda till en lösning.

Faktum är att en sådan debatt har pågått i Storbritannien under mer än tre och ett halvt år och blivit allt mer förbittrad, något som ger en fingervisning om hur djupgående frågan faktiskt är, och samtidigt om hur pass ytlig Jörgen Petterssons ridderliga behandling av frågan var.

Robert Horwood

Eckerö

Förra veckan fick riksdagens utskott regeringens tänkta tidtabell för alla kommande större kända lagstiftningsprojekt under mandatperioden.

Jag avser inte gå i polemik med Robert Horwood (18.2) om institutionen EU, då detta måttligt komplexa fenomen tycks befinna sig bortom hans perception, men det är svårt att låta karikatyren råda; när han lyfter pennan med EU i siktet är det inte f

Härom veckan kunde vi ta del av i media att en juniordomare i den åländska innebandyserien fick utstå hårda ord från en erfaren ledare efter slutsignal.

Diskussionen om skärgårdens framtid dominerades i valkampanjen av enstaka frågor, som färja eller tunnel till Föglö eller om en kommunsammanslagning är önskvärd. För att bredda debatten fokuserar Ålandstidningens insändarsida den här veckan på skärgården, och har därför bjudit in en skribent från varje skärgårdskommun för att ge sin vision om skärgårdens framtid. Sist ut är Malin Sandberg-Holmström, Brändö.

Gällande rekryteringen av förvaltningschef, har jag några frågor och tankar till regeringen:

Idéer av i dag är inte bara goda och dåliga utan de senare anses snarast sjukliga och förbud dryftas.

Med anledning av trenden att bildkonstnärer allt oftare underlåter att ge konstverken namn och i stället överlåter åt betraktaren att tolka vad tavlan betyder kan det vara intressant att få veta att man i Grönköping har dragit den yttersta konsekv

Diskussionen om skärgårdens framtid dominerades i valkampanjen av enstaka frågor, som färja eller tunnel till Föglö eller om en kommunsammanslagning är önskvärd. För att bredda debatten fokuserar Ålandstidningens insändarsida den här veckan på skärgården, och har därför bjudit in en skribent från varje skärgårdskommun för att ge sin vision om skärgårdens framtid. I dag: Satu Numminen, Kumlinge 

Jag måste börja med att tacka Maria Sundberg, som ställer upp och står vid min sida fast jag inte vet vem du är. Det betyder massor för mig.

Nu har Maxingebussen en gratis vecka under sportlovet. Ett bra initiativ som stadsbussen borde ha följt upp. För nu kostar det två euro att åka ner till centrum från södra stan och två euro tillbaka efter utfärden.

Det som skrivs om jordförsäljning och bulvaner visar en syn på åländsk jord som förskräcker. Låt mig påminna om Nationernas förbunds uppmaning till Finlands regering 24 juni 1921:

Öppen fråga till minister Alfons Röblom och minister Annette Holmberg-Jansson.

Finlands kommunikationsministerium tillåter 5G på Åland, en ny elektronik som ej ännu vetenskapligt hälsotestats.

Det är intressant men alls inte oväntat att ta del av Ålands statistik- och utredningsbyrås (Åsub) bedömning av det ekonomisk läget i kommunerna och möjliga kriterier för åländska kriskommuner.

Fler insändare