Det är för dyrt! Vi har inte råd! Hur vet vi att en insats verkligen fungerar? Det är vanliga frågor och invändningar från politiker och tjänstemän när sociala satsningar kommer på tal. Det kan handla om att anställa fler assistenter i skolan, erbjuda familjemedling vid skilsmässor eller införande av program för att stävja rökning, hjärt- och kärlsjukdomar eller psykisk ohälsa. Eller riktade och skräddarsydda insatser för enskilda individer och familjer.

Den svenske nationalekonomen Ingvar Nilsson har räknat på vad samhällsvinsten är i reda pengar för olika insatser, och summorna är svindlande. I måndags besökte han Åland och de som lyssnade trodde nog knappt sina öron, och fick sig en ordentlig tankeställare. Eller kanske snarare ett nytt sätt att tänka.

Drogmissbruk, kriminalitet, långtidsarbetslöshet och annat utanförskap är oerhört kostsamt. Men om man sätter in tidiga insatser och lyckas förhindra detta gagnas samhället. Inte bara ekonomiskt men även genom att minska lidande och öka välbefinnandet. Detta är ett tänk som jag upplever är vanligare i Sverige, där man även inrättat sociala investeringsfonder i många kommuner, till exempel Norrköping, med goda resultat.

Jag anser att detta är något vi bör titta närmare på även i Mariehamn, och noterar att en motion från Joanna Isaksson (Lib) rörande detta just nu är under behandling. Visst är det viktigt med budgetramar, men att säga ”vi har inte råd” håller inte när välbehövliga insatser bevisligen sparar pengar. Vi har inte råd att låta bli att investera socialt.

Tony Wikström (S)

kandidat till Mariehamns stadsfullmäktige

Brage Eklunds (ÅF) valannons 3.10.2007 hade parollen ”Jag tror på ärlighet”, annars skulle han sluta som politiker.

Det skulle vara bra för oss röstare om han redogjorde för vilka frågor som hans ärlighet avser.

”Osäker röstare”

Ulf Weman (S) kallar tunneldebatten för ett spel för gallerierna. Jag kan försäkra att det inte är ett ”spel” för oss skärgårdsbor, tvärtom.

Politikernas ambitioner verkar inte ha några gränser. Nu tror man sig kunna påverka klimatet.

Nu för tiden får man gå med ”skämskudde” om man åker på nöjesresa med flyg. Vi ska äta närproducerat och konsumera hållbart, trumpetas det ut av de som vet bäst hur vi bör leva. Och alla beundrar Greta Thunberg och hennes kamp för miljön.

Operation Anka är en kampanj för läskunnighet, och dess mål är att uppmuntra barn att läsa. För närvarande pågår dess svenska del. Men varför oroar sig Finlands Näringsliv EK för läskunnigheten?

Den offentliga sektorns kostnader ökar alarmerande. Den privata sektorn går knackigt hörs det från alla håll. Vad görs då från LR:s sida för att minska sina kostnader? Väldigt lite.

Bästa minister Mika Nordberg (MSÅ), 18 september var utsatt datum när ni skulle ha delgivit vilket bolag som fick upphandlingen på Mariehamn-Arlanda och den 3 oktober skulle ni ha skrivit ett avtal med något flygbolag.

Den snart avgående regeringen står i beråd att försätta Åland i en prekär ekonomisk situationgenomattsatsa uppemot 100 miljoner euro på en ny hybridfärja och en 540 meter lång bro över orörd Föglönatur.

Jag tycker att vi på Åland över lag kunde var mycket bättre på att bygga broar, nätverka och lära av andra.

Jag ställer upp i mitt första lagtingsval och har 20 års erfarenhet av kommunpolitik.

Vi i Obunden samling ordnade ett möte angående tunnel till Föglö. Sedan dess har MKB kommit och det privata initiativet har mött oss väl.

Om vi följer dagens utveckling skulle Åland få jämställda löner först om drygt 100 år, vilket står i kontrast till landskapsregeringens målsättning om 2020. Det måste gå mycket snabbare.

Apropå ledaren

Ålandstidningen inleder sin ledare i lördags med: ”Väljarnas växande intresse för klimat- och miljöfrågor är en tillgång i och efter lagtingsvalet.”

Mina ambitioner för att göra Åland till en bättre plats att leva på går före min blygsamhet. Jag kan också tänka mig att fylla kansliministerstolen, inte bara med en XXL-kropp utan också med handlingskraft, hörförståelse och läskunnighet.

Fler insändare