Den av Peter Lindbäck startade diskussionen om huruvida de arrangemang som förhandlades mellan EU och Storbritannien måhända skulle kunna innehålla följder för skattegränsen mellan Åland och Finland ägde rum nyligen i tidningen Åland.

Det finns förstås en stor brist på detaljerad information om hur det som har i princip överenskommits ska förvaltas i praktiken. Vidare är det så att Storbritanniens exit (enligt den aktuella tidsplan, den 31 januari 2020) följs av en ”övergångsperiod” som pågår ända till årets slut. Under den tiden ska flera procedurer och liknande fortsätta, upphöra eller ersättas–beroende på vad man kommer överens om. Därför är ett konstaterande som görs nu oundvikligen provisoriskt (undertecknad var knappast någon expert).

Som jag personligen har förstått saken är det så att under den övergångsperioden:

• Nordirland (NI) kvarstår att omfattas inom EU:s tullgräns fastän det är en del i Storbritanniens territorium.

• Dess mervärdesskattesats ska bibehålls ”i anpassning till” EU:s, som jag antar att i praktiken betyder ”till Irländsk republikens” (ROI:s). Även om skattesatsen skulle komma att bytas på brittiska fastlandet skulle detta inte tillämpas inom NI.

• Därför finns ingen orsak till att varken tullgräns eller skattegräns ställs på ön Irland den 31 januari 2020 när Storbritannien lämnar EU.

• Såvitt jag vet omfattas Åland och Finland alldeles jämlikt inom EU:s tullgräns. I så fall inte verkar det föregående ha någon tillämpning. (Dock kanske jag missar någonting.)

• Däremot passerar en tullgräns vid irländska sjön varor som därefter fraktas från (brittiska) fastlandet till NI. Icke desto mindre betalas i princip ingen EU-importtull på sådana varor som skickas till någon mottagare inom NI.

• Som förberedelse, om bland sådana skulle finnas några vars äkta (odeklarerad) destination inte var NI utan ROI–om tullen inte uppbärs på tid och plats för sändelse skulle EU:s importtull kringgås, alltså smuggling tillåtas–ska betalning av EU-importtull krävas av brittiska Revenue and Customs före någon försändelse till NI får fraktas vidare. Såvida prövning görs efter att försändelsen togs emot av någon kända NI-mottagare återbetalas importtullens summa till betalaren.

Det är annorlunda vad det gäller mervärdesskatt. Ingen EU-skattegräns ställs på Storbritanniens territorium. Företagare inom NI ska fortsätta rapportera månatligen till brittiska Revenue and Customs moms-transaktioner stödda av momsfakturor. Uppbärandet av skatt på varor som fraktas i endera riktningen över Irländska sjön fortsätter därmed som i dag, det vill säga precis som varor som transporteras någon annanstans internt inom Storbritannien. Däremot, i fallet Åland-Finland, kräver EU-lag att en skattegräns ställs på Finlands territorium vid Skiftet, varmed varor som transporteras tvärs över gränsen de två delar görs till ”exporter” eller ”importer”.

Om det finns något logiskt resonemang för att ett arrangemang liknande det brittiska borde införas över Skiftet har jag ingen aning om, men det verkar otroligt. Hur som helst skulle inget sådant kunna genomföras före den slutliga överenskommelse mellan EU och Storbritannien står klar, det vill säga inte före den 31 december 2020.

Robert Horwood

Eckerö

Förra veckan fick riksdagens utskott regeringens tänkta tidtabell för alla kommande större kända lagstiftningsprojekt under mandatperioden.

Jag avser inte gå i polemik med Robert Horwood (18.2) om institutionen EU, då detta måttligt komplexa fenomen tycks befinna sig bortom hans perception, men det är svårt att låta karikatyren råda; när han lyfter pennan med EU i siktet är det inte f

Härom veckan kunde vi ta del av i media att en juniordomare i den åländska innebandyserien fick utstå hårda ord från en erfaren ledare efter slutsignal.

Diskussionen om skärgårdens framtid dominerades i valkampanjen av enstaka frågor, som färja eller tunnel till Föglö eller om en kommunsammanslagning är önskvärd. För att bredda debatten fokuserar Ålandstidningens insändarsida den här veckan på skärgården, och har därför bjudit in en skribent från varje skärgårdskommun för att ge sin vision om skärgårdens framtid. Sist ut är Malin Sandberg-Holmström, Brändö.

Gällande rekryteringen av förvaltningschef, har jag några frågor och tankar till regeringen:

Idéer av i dag är inte bara goda och dåliga utan de senare anses snarast sjukliga och förbud dryftas.

Med anledning av trenden att bildkonstnärer allt oftare underlåter att ge konstverken namn och i stället överlåter åt betraktaren att tolka vad tavlan betyder kan det vara intressant att få veta att man i Grönköping har dragit den yttersta konsekv

Diskussionen om skärgårdens framtid dominerades i valkampanjen av enstaka frågor, som färja eller tunnel till Föglö eller om en kommunsammanslagning är önskvärd. För att bredda debatten fokuserar Ålandstidningens insändarsida den här veckan på skärgården, och har därför bjudit in en skribent från varje skärgårdskommun för att ge sin vision om skärgårdens framtid. I dag: Satu Numminen, Kumlinge 

Jag måste börja med att tacka Maria Sundberg, som ställer upp och står vid min sida fast jag inte vet vem du är. Det betyder massor för mig.

Nu har Maxingebussen en gratis vecka under sportlovet. Ett bra initiativ som stadsbussen borde ha följt upp. För nu kostar det två euro att åka ner till centrum från södra stan och två euro tillbaka efter utfärden.

Det som skrivs om jordförsäljning och bulvaner visar en syn på åländsk jord som förskräcker. Låt mig påminna om Nationernas förbunds uppmaning till Finlands regering 24 juni 1921:

Öppen fråga till minister Alfons Röblom och minister Annette Holmberg-Jansson.

Finlands kommunikationsministerium tillåter 5G på Åland, en ny elektronik som ej ännu vetenskapligt hälsotestats.

Det är intressant men alls inte oväntat att ta del av Ålands statistik- och utredningsbyrås (Åsub) bedömning av det ekonomisk läget i kommunerna och möjliga kriterier för åländska kriskommuner.

Fler insändare