Målet med Sanna Marins (SDP) regeringsprogram är att förnya translagen så att juridiskt kön blir till en anmälningssak. Detta skulle göra det möjligt för vilken vuxen man som helst att meddela till magistraten att han inte känner sig som man utan som kvinna, och till exempel gå in på kvinnors omklädningsrum med lagens stöd.

Exempel från länder där kön hanteras som anmälningssak i lag eller praxis, är inte uppmuntrande när det gäller kvinnors rättigheter.

I Storbritannien, Kanada och Sverige har män som dömts för våldsbrott mot kvinnor blivit överförda till kvinnofängelse efter att de har identifierat sig som kvinnor, och några av dem har förgripit sig på kvinnliga fångar. Män är framgångsrika inom kvinnoidrotten (Rachel McKinnon, Elizabeth Kocab, Laurel Hubbard) och MMA-kämpen Tamikka Brents fick en skallfraktur i närkamp med transkvinnan Fallon Fox.

I Vancouver, Kanada, drog kommunen ned på sitt bidrag till ett skyddshem för kvinnor – drivet av kvinnor – och deras lokaler vandaliserades med slogans om att de förtjänade att dödas eftersom deras verksamhet är inriktad mot kvinnor.

Skyddshemmet stämplades som transfobiskt, trots att dessa kvinnor hjälper alla biologiska kvinnor – inklusive dem med någon form av transidentitet – och de stöder även biologiska män med att finna tjänster som är lämpliga för dem.

I Storbritannien förlorade Maya Forstater sitt jobb efter att hon på sin fritid tagit ställning till att kön som anmälningssak gör det svårt att upprätthålla kvinnors rättigheter, och då hon twittrade att kön är ett biologisk faktum som inte bör förväxlas med könsidentitet eller könsroller.

Vi kvinnor har kämpat för vår rätt att utöva idrott i vår egen serie, att ta del i beslut som rör oss kvinnor, och att ha tillgång till utrymmen som värnar om vår säkerhet och integritet, så som toaletter och omklädningsrum, fängelseavdelningar och skyddshem för kvinnor.

Hur kan vi försvara dessa rättigheter i framtiden om ordet ”kvinna” inte längre har någon betydelse och vem som helst kan hävda att han är en kvinna?

Milla Ahola

Iiris Vesala

Förra veckan fick riksdagens utskott regeringens tänkta tidtabell för alla kommande större kända lagstiftningsprojekt under mandatperioden.

Jag avser inte gå i polemik med Robert Horwood (18.2) om institutionen EU, då detta måttligt komplexa fenomen tycks befinna sig bortom hans perception, men det är svårt att låta karikatyren råda; när han lyfter pennan med EU i siktet är det inte f

Härom veckan kunde vi ta del av i media att en juniordomare i den åländska innebandyserien fick utstå hårda ord från en erfaren ledare efter slutsignal.

Diskussionen om skärgårdens framtid dominerades i valkampanjen av enstaka frågor, som färja eller tunnel till Föglö eller om en kommunsammanslagning är önskvärd. För att bredda debatten fokuserar Ålandstidningens insändarsida den här veckan på skärgården, och har därför bjudit in en skribent från varje skärgårdskommun för att ge sin vision om skärgårdens framtid. Sist ut är Malin Sandberg-Holmström, Brändö.

Gällande rekryteringen av förvaltningschef, har jag några frågor och tankar till regeringen:

Idéer av i dag är inte bara goda och dåliga utan de senare anses snarast sjukliga och förbud dryftas.

Med anledning av trenden att bildkonstnärer allt oftare underlåter att ge konstverken namn och i stället överlåter åt betraktaren att tolka vad tavlan betyder kan det vara intressant att få veta att man i Grönköping har dragit den yttersta konsekv

Diskussionen om skärgårdens framtid dominerades i valkampanjen av enstaka frågor, som färja eller tunnel till Föglö eller om en kommunsammanslagning är önskvärd. För att bredda debatten fokuserar Ålandstidningens insändarsida den här veckan på skärgården, och har därför bjudit in en skribent från varje skärgårdskommun för att ge sin vision om skärgårdens framtid. I dag: Satu Numminen, Kumlinge 

Jag måste börja med att tacka Maria Sundberg, som ställer upp och står vid min sida fast jag inte vet vem du är. Det betyder massor för mig.

Nu har Maxingebussen en gratis vecka under sportlovet. Ett bra initiativ som stadsbussen borde ha följt upp. För nu kostar det två euro att åka ner till centrum från södra stan och två euro tillbaka efter utfärden.

Det som skrivs om jordförsäljning och bulvaner visar en syn på åländsk jord som förskräcker. Låt mig påminna om Nationernas förbunds uppmaning till Finlands regering 24 juni 1921:

Öppen fråga till minister Alfons Röblom och minister Annette Holmberg-Jansson.

Finlands kommunikationsministerium tillåter 5G på Åland, en ny elektronik som ej ännu vetenskapligt hälsotestats.

Det är intressant men alls inte oväntat att ta del av Ålands statistik- och utredningsbyrås (Åsub) bedömning av det ekonomisk läget i kommunerna och möjliga kriterier för åländska kriskommuner.

Fler insändare