För en tid sedan kunde vi läsa om allt lägre nativitetstal i Finland och på Åland. Endast tre kommuner på Åland har ett födelseöverskott. Samtidigt noterar jag att landskapsregeringen inte har några planer på att utöka den subjektiva rätten till dagisplats på samma sätt som nu görs i Finland. LR tvekar också att anställa en ersättare till Vivan Nikula på tjänsten som jämställdhetschef.

Kvinnors vilja att föda barn har avtagit under många år. Orsakerna till detta är många. Att kvinnor numera kan välja att föda eller inte föda barn är grundläggande. Att kvinnor föder färre barn beror på att de väljer att utbilda sig, föder sitt första barn rätt sent och väljer med allt större noggrannhet en partner.

Ojämställdheten mellan könen förstärks när kvinnor får barn. Deras ekonomiska ställning på arbetsmarknaden försämras, framtida avancemang försvåras och pensionen sjunker omedelbart. Alla undersökningar visar att kvinnorna utför ungefär två tredjedelar av allt oavlönat hemarbete och att de tar det övergripandet ansvaret för barn och familj.

Det är inte svårt att inse att om unga kvinnor upplever att de måste offra allt för mycket om de skaffar barn så minskar deras intresse. Om samhället dessutom inte bedriver en aktiv och generös familje- och jämställdhetspolitik är nedgången i nativitetssiffrorna oundviklig.

I länder med bristfällig barnomsorg och stereotypa könsroller är läget ännu värre än hos oss. Japans befolkning förvänas minska med cirka 35 procent fram till år 2050. Kvinnorna i de katolska länderna föder minst barn i hela EU. I Sverige är nativiteten relativt hög på grund av två faktorer. En generös familjepolitik, en aktiv jämställdhetspolitik och en stor inflyttning av personer födda utanför EU.

Ålands befolkningstillväxt bygger på inflyttning. Om arbetslösheten sviktar hotas vi av mindre inflyttning. För en fortsatt befolkningstillväxt bör LR satsa mycket mer på familje- och jämställdhetspolitik. Frågorna hänger ihop.

Anställ en jämställdhetschef och gör ett radikalt jämställdhetsprogram som förbättrar kvinnornas ställning på arbetsmarknaden och i samhället. Utveckla den subjektiva rätten till barnomsorg. Låt föräldrarna välja i så hög grad som möjligt vilka barnsomsorgstjänster de behöver. Inför en maxtaxa inom barnomsorgen som är betydligt lägre än nuvarande taxor.

I Finland har vi en regering just nu som utgår också från kvinnors ojämställda ställning i samhället. En väl utvecklad välfärd inom äldre- och barnsomsorgen minskar kvinnors arbetsbörda och ansvar för barn och familj. En förutsättning för att fler barn ska födas. Mera förmåner till barnfamiljerna genom en riktad fördelningspolitik.

Barbro Sundback (S)

I sin iver att misskreditera mig glömmer Björn Hägerstrand helt bort att svara på min fråga om de grönsprayade träden i Badhusbergsområdet. Därför frågar jag en gång till: ”Ska de märkta träden sågas ned eller inte?”.

Ingen av oss har upplevt en liknande situation som dagens, inte heller Viking Line. Resandet har minskat till följd av rådande pandemi.

Stadens generalplan är ett av Mariehamns viktigaste dokument. Den är en stark överenskommelse som binder förvaltning, politiker och medborgare. Så borde det iallafall vara.

År 2016 så hotade Orkla att Chips fabriken skulle lämna Åland. Då togs ett samlat krafttag på Åland som räddade kvar fabriken genom ett antal åtgärder som sänkte kostnaderna.

Att lagtingsledamot Nina Fellman (S) och undertecknad har totalt olika synsätt på mångt och mycket torde inte vara obekant.

Replik till Roger Höglund.

Näringsministern utlovar bidrag till företagen för att sänka kostnader för el, vatten och avlopp genom att t ex investera i energibesparande åtgärder.

En av effekterna av rådande pandemi är hög arbetslöshet, vilket vi behöver motverka med flera olika åtgärder. Nya jobb och nya företag är ett sätt.

Ålands handikappförbund presenterade nyligen den första enkätundersökningen som gjorts om hur personer med funktionsnedsättning upplever att deras rättigheter och friheter som samhällsmedborgare uppnås.

Angående ledarskribenten Daniel Dahléns fråga om vart Ålands framtid tagit vägen i debatten:

Förra veckan hölls ett väldigt viktigt tal. Det var EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen som hade sitt årliga anförande om läget i unionen. Det är i det här talet som kommissionen beskriver sin vision för EU:s framtid.

Jag skrev en tidigare insändare om politiker Barbro Sundbacks sätt att agera politiker som är beklaglig då hon svartmålar andra och sig inte för att gå över lik för att få sin egen vilja igenom.

Tisdag 22/9 på morgonen ser jag en åldersrik dam med en ljusbrun pudel komma gående intill Lillängens lekpark. Hunden stannar uträttar sin behov med sin ledsagare som tittar på.

Fler insändare