Geologi borde i en perfekt värld debatteras av geologer, inte av amatörer såsom jag själv eller Bengt Eriksson. Men nu är vi där, insändare i båda tidningar samt stor artikel med krigsrubriker i Nya Åland.

Vad är då fakta i målet? Finns det en ”400 meter bred och många kilometer lång remsa av berg som tvättsvamp”, händelsevis ungefär lika bred som den bro Bengts bolag tilldelats entreprenaden på?

Nej, det finns det inte fog att påstå. Det vi och många andra känt till länge är att det borrades i berggrunden vid färjfästet i Degerby för ett antal år sen. Vid ett av dessa borrhål stötte man på svagt berg, som helt klart var kopplat till en större spricka i berget ute under Degerbyredden. Detta enligt personen som de facto borrade hålet och enligt andra personer på plats.

Varför är då berggrunden sprucken just där, och hur påverkar det tunnelsträckningen?

Man bör känna till att tre helt olika bergarter möts just vid och utanför Degerby färjfäste. Dessa har bildats under olika tidpunkter under årmiljonerna, och då trängt in och undan varann. Där tunneln ska gå finns inga förekomster av den bergart (Gabbro) som finns vid Degerby färjfäste, det är alltså frågan om helt olika bergarter!

Även den väldigt varierande berggrunden i Spetalsund är känd sedan länge, och ett av skälen till att vi tidigt uteslöt en tunnelsträckning just där.

Det vore dessutom ytterst anmärkningsvärt om de jobb Erikssons bolag gjort i Flisö och vid Nötöbron visar på ”likartade upplevelser”. Varför? Jo, därför att Flisö ligger långt inne i zonen med röd granit. Nötöbron å andra sidan ligger djupt inne i zonen med grå granit, tre kilometer från gränsen mellan röd och grå granit. På något sätt får jag bilden av att man dragit lite förhastade slutsatser, möjligen färgade av affärsmässiga hänsyn.

Redan förra sommaren gjorde vi seismiska undersökningar (refraktionsseismik) på de ställen där vi ville veta hur mötet mellan bergarter kunde ha påverkat bergets hållfasthet. Vi var särskilt noga med att mäta kring området där röd och grå ganit möts. Dessa undersökningar visade att inga extrema svaghetszoner, såsom Bengt Eriksson beskriver, kan påvisas i tunnelområdet.

Ett bra exempel på med vilken noggrannhet undersökningarna gjordes är att de har registrerat varenda gräns som finns mellan de olika varianter i den röda graniten som förekommer på sträckan. Dessa mallar exakt med Geologiska Forskningscentralens kartor. Knappast ett sammanträffande. Samma undersökningar gjordes alltså i sundet utanför södra Degerby, och resultaten motsäger det Eriksson lägger fram.

Vi har nu alltså gjort refraktionsseismik. Det finns nu även några fördefinierade ställen där vi kan göra kärnborrningar längs tunnelsträckningen. Detta stod klart för över ett år sen, men pengar fattas för jobbet. Naturligtvis kommer kärnborrningar att göras, bara vi bestämmer oss för var tunneln ska dras!

Det vi däremot nyligen gjorde, är ett mindre dagsjobb uppe på land i Degerby där vi längs en tänkt tunneluppfart borrade några hål där vi kartlade hur långt upp på land bergarterna trängt in i varann och förekomsten av vattenförande skikt. Dessa hål skapar även tre pilothål för de grundvattenmätningar som rekommenderats av Ramboll i den omfattande MKB vi låtit ta fram.

Mig veterligen är FS Links Ab de enda som gjort några som helst mätningar av berggrunden i det område som nu är aktuellt som tunnelsträckning.

Detta alltså fakta i målet, vilket borde vara basen för en diskussion i stället för spekulationer, gissningar och tyckande.

Hasse Holmström

Medborgarinitiativet ”Skydda sjöfågelstammen” var en succé, flest namnteckningar någonsin. 3.206 närmare exakt, dessutom på enbart 17 dagar och organiserat i all hast.

Jag noterar att man från åländskt och finländskt håll satsat ofantliga ekonomiska resurser för att lindra effekterna av nu rådande pandemi. Bidrag ges till permitterade, arbetslösa, kulturutövare och företagare med flera. Bra så!

Någon skrev i tidningen att skattegränsen tillfört Åland 100 miljoner euro.

De som kör stadens gräsklippare är tydligen inte informerade av arbetsledningen om att undvika att meja ned blommande områden på stadens gräsmattor.

Då är Åland snart vid slutstationen gällande den offentliga ekonomin. En resa som snabbades upp av pandemin, men som haft en rak och utstakad färdriktning under åratal.

Skärgården definierar på många sätt den åländska identiteten. På få ställen är denna känsla mer framträdande än på västra Föglö.

Ett par regeringar bakåt i tiden, med en känd trafikminster som var boss då tjärasfalt lades i Kumlinge och Brändö, kanske nu vill lägga korten på bordet.

Det tillhör ovanligheten att regeringspartierna öppet debatterar mot varandra i massmedia. Diskussionerna och åsiktsmotsättningarna brukar hållas inom lagtingshusets väggar, utan insyn från utomstående allmänhet.

”The bottom is nådd” är ju ett bekant uttryck som kan användas när man läser två insändare i samma tidning av två av Obunden samlings röstmagneter.

Beslutet att minska anslaget för sysselsättningsverksamheten Fixtjänst visar än en gång att omsorgen om våra mest utsatta räknas i euro, inte i humant kapital.

Som vanligt fick jag i mars i år ett brev från Skatteförvaltningen med en förhandsifylld skattedeklaration.

Vi ser med bestörtning hur kommunernas ekonomi än en gång styr servicen till redan utsatta personer i samhället.

Det är med förvåning och bestörtning jag läser i onsdagens tidningar om Kommunernas socialtjänst och Fixtjänst, och hur en lagstadgad verksamhet för en utsatt grupp människor i vårt samhälle hanteras.

Fler insändare