Den goda nyheten den här veckan, åtminstone än så länge, är att en ny regering på Åland har börjat hitta sin form och sammansättning. Den dåliga nyheten är att inte Liberalerna finns med bland de partier som ska utveckla Åland den närmaste tiden. Jag väljer ändå att tillönska det blivande lantrådet alla lycka i världen för det viktiga arbetet för självstyrelsen framöver samtidigt som jag tillönskar de blivande ministrarna allt gott inför utmaningarna inom sina respektive ansvarsområden.

Regeringsarbetet har stöd i en förvaltning som präglas av gediget kunnande och lojalitet för sin huvudman. Det bådar gott för Åland om pundet förvaltas rätt.

Det är speciellt glädjande att notera att Hållbart initiativ ingår i den nya regeringen, under förutsättning att man lyckas ena sig kring formuleringarna i det kommande regeringsprogrammet. Detta särskilt ur mitt och många av mina väljares perspektiv betraktat. Inte minst gällande kortruttsfrågan. Som känt har inte det så kallade Gripöprojektet övertygat många konsumenter av skärgårdstrafik på Föglö och i övriga södra skärgården om sin, i vårt tycke, högst diskutabla förträfflighet.

Jag har svårt att tro att HI kan omfatta de massiva övergreppen i oexploaterad, det vill säga orörd, natur och miljö som projektet skulle innebära, särskilt med beaktande av att dessa tiotals miljoner förkortar färjpasset en ynka sjömil.

Här hittar säkert Centern, som utlovat åtgärder, och HI en gemensam plattform för att föra en konkret miljöpolitik framöver. Jag kommer i mitt fortsatta arbete i lagtinget, trots den sannolika oppositionsrollen, att stöda en politik som inte förminskar mikroperspektivet.

Rainer Juslin (Lib)

Medborgarinitiativet ”Skydda sjöfågelstammen” var en succé, flest namnteckningar någonsin. 3.206 närmare exakt, dessutom på enbart 17 dagar och organiserat i all hast.

Jag noterar att man från åländskt och finländskt håll satsat ofantliga ekonomiska resurser för att lindra effekterna av nu rådande pandemi. Bidrag ges till permitterade, arbetslösa, kulturutövare och företagare med flera. Bra så!

Någon skrev i tidningen att skattegränsen tillfört Åland 100 miljoner euro.

De som kör stadens gräsklippare är tydligen inte informerade av arbetsledningen om att undvika att meja ned blommande områden på stadens gräsmattor.

Då är Åland snart vid slutstationen gällande den offentliga ekonomin. En resa som snabbades upp av pandemin, men som haft en rak och utstakad färdriktning under åratal.

Skärgården definierar på många sätt den åländska identiteten. På få ställen är denna känsla mer framträdande än på västra Föglö.

Ett par regeringar bakåt i tiden, med en känd trafikminster som var boss då tjärasfalt lades i Kumlinge och Brändö, kanske nu vill lägga korten på bordet.

Det tillhör ovanligheten att regeringspartierna öppet debatterar mot varandra i massmedia. Diskussionerna och åsiktsmotsättningarna brukar hållas inom lagtingshusets väggar, utan insyn från utomstående allmänhet.

”The bottom is nådd” är ju ett bekant uttryck som kan användas när man läser två insändare i samma tidning av två av Obunden samlings röstmagneter.

Beslutet att minska anslaget för sysselsättningsverksamheten Fixtjänst visar än en gång att omsorgen om våra mest utsatta räknas i euro, inte i humant kapital.

Som vanligt fick jag i mars i år ett brev från Skatteförvaltningen med en förhandsifylld skattedeklaration.

Vi ser med bestörtning hur kommunernas ekonomi än en gång styr servicen till redan utsatta personer i samhället.

Det är med förvåning och bestörtning jag läser i onsdagens tidningar om Kommunernas socialtjänst och Fixtjänst, och hur en lagstadgad verksamhet för en utsatt grupp människor i vårt samhälle hanteras.

Fler insändare