Några betraktelser inför 2020 för er som följer den envisa kampen för en fast förbindelse och en bättre trafik!

Som ni kanske har sett så står tunnelfrågan och väger. Det ploppar upp utspel mot tunneln på alla tänkbara ställen. Det är entreprenörer som vill skydda sina intressen, partipolitiska hänsynstaganden, försmådda markägare som ser chansen till ett mångdubblat fastighetsvärde hotad och ytterligare andra, oklart vad de har för motiv.

Det här var en väntad reaktion, och man kan se det som en bekräftelse på att även belackarna nåtts av insikten att tunnelkortrutten faktiskt kan bli av. Innan spaden kan sättas i marken så kommer vi att få se mycket mera av den här varan: Skräckscenarion, påhittade eller överdrivna siffror utan ordentlig faktabakgrund, försök att på olika sätt underminera min och Ottos trovärdighet, eller trovärdigheten i de resultat och rapporter vi låtit ta fram. Både vi personligen och vårt företag har redan hängts ut namngivna i plenum i lagtinget, utan möjlighet till genmäle. För övrigt av samma politiker som i samma plenum efterlyste att ”näringslivet och det offentliga behöver jobba tillsammans” i vissa frågor, som till exempel att hitta miljövänligare lösningar för Åland. Say no more...

Det finns olika sätt att försöka stoppa tunneln. Ett är att helt enkelt inte lyssna på oss, och prata om detta över våra huvuden. Ett annat är att försöka begrava tunneln i ytterligare en räcka långa och dyra utredningar, och sen försöka skjuta ner alltihopa inför nästa valrörelse. Under tiden kan man bjuda över varann kring hur hög säkerheten borde vara eller överproblematisera hur många öppna frågor som behöver utredas. Det är ingen slump att en övervägande andel av de utspel som gjorts kring tunnelsäkerhet författats av folk som absolut inte på några villkor vill se att tunneln byggs (samma sak gäller för övrigt geologin). Som om vi skulle tänka oss att det byggs en osäker tunnel, när vi tänkt oss att köra i den själva några tusental gånger.

Det finns alltså många hänsynstaganden, politiska och ekonomiska. För oss är prioritet ett att tunneln byggs, oberoende vem som bygger den. Det får gärna innebära att vi får tillbaka det vi själva lagt ut på projektet, och vi kan självklart ställa upp och jobba med genomförandet om så önskas. Vi kommer inte att nöja oss med att projektet begravs i ändlösa utredningar. Tänk så här: Man får inte lättvindigt sånt uträttat som ligger lite utanför den ordinära komfortzonen. För att nå längre måste man vara väldigt målinriktad, men samtidigt väldigt öppen för vilka vägar som kan ta en i mål. När det ibland kör fast måste man ha förmågan att backa, tänka om och anpassa, för att sen köra vidare igen. Inget av det jag just skrev stavas ”tjänstemanna- och konsultutredning”, tyvärr. Det innebär förstås inte att förvaltningen inte har en viktig roll, men ska de faktiskt agera affärsutvecklare?

Så, för att summera så jobbar vi alltså oförtrutet vidare under 2020 för att tunneln ska bli av. För att det är absolut nödvändigt, och för att vi har en bestämd uppfattning om vad som krävs för att det här ska lyckas.

Med det vill jag tillönska alla julefrid och en bra start på det nya året!

Hasse Holmström

Förra veckan fick riksdagens utskott regeringens tänkta tidtabell för alla kommande större kända lagstiftningsprojekt under mandatperioden.

Jag avser inte gå i polemik med Robert Horwood (18.2) om institutionen EU, då detta måttligt komplexa fenomen tycks befinna sig bortom hans perception, men det är svårt att låta karikatyren råda; när han lyfter pennan med EU i siktet är det inte f

Härom veckan kunde vi ta del av i media att en juniordomare i den åländska innebandyserien fick utstå hårda ord från en erfaren ledare efter slutsignal.

Diskussionen om skärgårdens framtid dominerades i valkampanjen av enstaka frågor, som färja eller tunnel till Föglö eller om en kommunsammanslagning är önskvärd. För att bredda debatten fokuserar Ålandstidningens insändarsida den här veckan på skärgården, och har därför bjudit in en skribent från varje skärgårdskommun för att ge sin vision om skärgårdens framtid. Sist ut är Malin Sandberg-Holmström, Brändö.

Gällande rekryteringen av förvaltningschef, har jag några frågor och tankar till regeringen:

Idéer av i dag är inte bara goda och dåliga utan de senare anses snarast sjukliga och förbud dryftas.

Med anledning av trenden att bildkonstnärer allt oftare underlåter att ge konstverken namn och i stället överlåter åt betraktaren att tolka vad tavlan betyder kan det vara intressant att få veta att man i Grönköping har dragit den yttersta konsekv

Diskussionen om skärgårdens framtid dominerades i valkampanjen av enstaka frågor, som färja eller tunnel till Föglö eller om en kommunsammanslagning är önskvärd. För att bredda debatten fokuserar Ålandstidningens insändarsida den här veckan på skärgården, och har därför bjudit in en skribent från varje skärgårdskommun för att ge sin vision om skärgårdens framtid. I dag: Satu Numminen, Kumlinge 

Jag måste börja med att tacka Maria Sundberg, som ställer upp och står vid min sida fast jag inte vet vem du är. Det betyder massor för mig.

Nu har Maxingebussen en gratis vecka under sportlovet. Ett bra initiativ som stadsbussen borde ha följt upp. För nu kostar det två euro att åka ner till centrum från södra stan och två euro tillbaka efter utfärden.

Det som skrivs om jordförsäljning och bulvaner visar en syn på åländsk jord som förskräcker. Låt mig påminna om Nationernas förbunds uppmaning till Finlands regering 24 juni 1921:

Öppen fråga till minister Alfons Röblom och minister Annette Holmberg-Jansson.

Finlands kommunikationsministerium tillåter 5G på Åland, en ny elektronik som ej ännu vetenskapligt hälsotestats.

Det är intressant men alls inte oväntat att ta del av Ålands statistik- och utredningsbyrås (Åsub) bedömning av det ekonomisk läget i kommunerna och möjliga kriterier för åländska kriskommuner.

Fler insändare