Jag lyfter min obefintliga hatt för vår regering. Man har handlat snabbt, resolut och konsekvent . Man har varit tydlig och man har varit informativ. Nu återstår implementeringen och den blir avgörande för patientens överlevnad, för vårt näringsliv mår riktigt dåligt.

Varje företag inom turismbranschen räknar ner dagarna nu tills kassan är tömd. Åtta miljarder kronor har försvunnit ur den svenska resebranschen bara i mars månad. Krogarna i Stockholm har förlorat 70 procent av sin omsättning och beräknas klara sig högst ett par månader till.

Våra lokala medier har föredömligt rapporterat om förvaltningens agerande men hur är det med näringslivsrapporteringen? Åland är i hög grad beroende av just de branscher som drabbats hårdats och friställningar och samarbetsförhandlingar duggar tätt. Folk blir utan arbete på löpande band medan blott två coronafall konstaterats.

En snedvridning av medierapporteringen? Ja, men varför? Antalet politiska reportrar är stort medan näringslivsreportrarna är få. Den snedvridningen belastar nu reportagen. För coronaviruset kommer att blåsa över. I värsta fall kommer Åland att få uppleva något dödsfall medan näringslivet nu får törnar det inte kommer att tillfriskna från.

Vi kommer att ha arbetstagare som inte har något arbete att återgå till långt efter Corona. Allt beroende förstås på hur våra företagsledningar klarar av att inte gripas av panik och ta till irrationella, förhastade och känslomässiga åtgärder. Lugn och långsiktighet och ledaregenskap är trumf. Också ur detta kommer det att komma vinnare. Men vem är frågan.

Företag som styrs av koleriska, hysteriska ledningar sovras ohjälpligt ut i krissituationer medan rationella, strukturella ledningar ser de möjligheter som krisen medför. Tidigare generationers rederiledningar var vana vid att kriserna kom med jämna mellanrum och att Västra hamnen tidvis var proppad med fartyg.

Dagens är sprungen ur ”curlinggenerationen”. Hur kommer de att klara det? Inom en till två månader är turismbranschens kassor tömda, vad händer sedan? Kommer vi att få se en panikutförsäljning av fartyg och konkurser bland landturismen?

Hur går det då för ÅAB som är de åländska småföretagarnas bank framför alla andra? Kommer man att som tidigare hellre stjälpa än hjälpa och är ägarna beredda att sätta in pengar för att rädda vad som räddas kan? Att belysa allt detta och mer därtill kräver sin redaktion.

Antalet sysselsatta liksom antalet ägare i de åländska storbolagen är mycket stort och behovet av transparens är minst lika stort som inom förvaltningen. Regeringen har visat handlingskraft och grävt djupt för att rädda vad som räddas kan. Nu är det dags att känna företagsledarna på pulsen. Vad har de för handlingsplaner? Hur länge kommer deras företag att klara sig? Vad är ägarna beredda att ställa upp med?

Det generationer träsat ihop kan gå upp i rök mycket snabbt nu. Det som i panik nu försvinner kommer aldrig tillbaka. Men det är långt ifrån bara samhället som ska ställa upp för att rädda näringslivet.

Johan Dahlman

I skuggan av covid-19 måste vi komma ihåg att det även pågår annat inom den politiska världen på Åland. Saker som även de kan få konsekvenser för den framtida folkhälsan.

Sitter i morgonsoffan och läser om stadens om tjänstemän som gjort mistag, men som erkänner det och som hanterar felet efter regelverket så det blir bra.

Jag är nöjd. Tack från en medborgare.

”Duttpennan”

Först skulle jag vilja betona att följande grundas på hörsägen, inte på egen iakttagelse.Dock skulle jag inte tro att berättaren motiveras av illvilja mot den tredje personen i fråga och jag misstänker därför inte denne för att ljuga.

I lagtingets debatt om tilläggsbudgeten förra veckan utlovades att redan denna vecka skulle finansministern och regeringen påbörja arbetet med nästa tilläggsbudget som skulle ha kommunernas behov i fokus.

Mitt i allt pandemimörker dyker ett nytt otrevligt ord upp: coronafyllan. För många barn blir hemmakarantänen ett dysfunktionellt helvete, på motsvarande sätt som under långhelger.

Saltviksborna intar rätt perspektiv på frågan (Ålandstidningen 27.3) när de ifrågasätter omfattningen av området som ska ingå i havsplanen.

I min senaste insändare om landskapet ska låna pengar från banken för att finansiera sin tilläggsbudget polemiserar jag mot uppfattningen att Paf-pengar är det enda rätta i detta nu.

Alltså vad händer, samhället sätter sina medmänniskor i en framtida psykisk ohälsa. Folk blir permitterade och andra får jobba dubbelt, skolbarn får uppgifter som om de hade två vuxna och inga syskon till hands.

Nu tycker jag att livsmedelsbutikerna inför ett nytt system med att på kassadisken införa ett mellanrum med en halv meter mellan varje ny kunds varor. Vi kan kalla det värnavstånd.

Hur entusiasmerar man sin personal när det är känt att man seglar i motvind? Jo, samtidigt som man informerar om permitteringarså ställs det krav på att personal ska komma till arbetet med egna skyddskläder!

Med anledning av lagtingets beslut om en tillfällig förhöjning av dagpenningen florerar det på sociala medier och till och med i lagtinget felaktig information i sakfrågor.

Vi har alla vaknat upp till en ny vardag med undantagstillstånd, distansundervisade barn och en intensiv sjukvård i beredskap att hjälpa de som drabbas av sjukdom.

Coronapandemin hotar förutom vår hälsa även vår grundläggande utkomst, finländskt arbete. Det största hotet för företagen är nu att kassaflödet sinar, vilket man inte löser enbart med statens omfattande stödåtgärder.

Fler insändare