Biogasen ska till Svinryggen, kunde vi läsa i går. Så pass viktig fråga togs beslut om mindre än ett dygn efter att Ålandskomposten hörts av LR.. Varför denna brådska?

Det sorgligaste är inte att förlora en upphandling utan att känna till hur det gått till. Där egen politisk prestige gått före likabehandlingsprinciper och eget tyckande.

ÅK fick i sista stund ”tigga” sig till ett möte med LR för att presentera sitt projekt om biogas. Näringsminister Camilla Gunell (S) och föredragande tjänsteman Henrik Juslin tog på enskild föredragning beslut om att biogasanläggning ska till Svinryggen.

Till vår kännedom har kommit att det finns tjänstemän på näringsavdelningen som sett stora fördelar med biogas i en redan uppbyggd verksamhet, men inte lyckats övertyga ministern eller LR.

Varken Camilla Gunell eller Henrik Juslin har någonsin varit till ÅK i Sund. Trots att näringsministern i högsta grad varit involverad i ÅK:s verksamhet och framtid. I december 2016 lovade Camilla Gunell på stormötet med ÅK och näringslivet att nog ÅK behövs.

Alla som följt med vet att ÅK vid den tidpunkten var mycket tveksam att fortsätta. Detta var upprinnelsen till att ÅK sedermera byggt upp sin anläggning med komposttrumma och lakvattenbassäng för egna medel. Inget lovat stöd (200.000 euro) har ännu vid dags dato betalats ut!

Så, nuläget för ÅK: Behövs inte ÅK längre? Vad händer om ett år när Svinryggens biogas enligt plan ska vara uppbyggd?

ÅK har avtal med samma potentiella kunder inklusive Svinryggen tre år till!

Bengt och Karin Karlsson

Jag förstår att det måste finnas en del restriktioner. Men jag tycker faktiskt har det gått till grova över- och underdrifter i det här landet.

En av politikens viktigaste uppgifter nu, förutom att minimera smittspridning och rusta vården, är att underlätta och stöda små och stora företag.

I mitt uppdrag av näringsminister Fredrik Karlström ska jag försöka hitta nya affärsmöjligheter som kan rädda de företag som riskerar att försvinna tack vare att vi har stängt ner samhället för att rädda människoliv.

Läste Jan Westerbergs insändare i måndagens tidning om kontroll av resenärer. Antar jag är den enda som ens orkar bry mig om att bemöta dylik artikel även om fler tyckt samma som jag.

I onsdagens tidning skriver Pernilla Karlsson att det var ”några timmars” avbrott för en avdelning på

lördagen. Jag vet inte var den uppgiften kommer ifrån.

Ålands offentliga ekonomi var svag långt före coronapandemin. Finansministeriet gav för ett par veckor sedan ut en gedigen rapport om de finska kommunernas situation och utmaningar.

Så var ännu ett skolår till ända, men inte vilket skolår som helst. Vårterminen har inneburit utmaningar som ingen kunnat fantisera om, för alla inblandade parter.

Under senare tid har lärarnas behörighetskrav diskuterats på insändarplats.

Jag har under en längre tid följt med debatten om discgolfbanan i Mariehamn med stor sorg. Jag var initiativtagare och projektledare för discgolfbanan 2018 i Badhusparken.

Det har framgått i media att Föglö kommun har återigen vänt sig till Ålands landskapsregering i en fråga som trots flertal initiativ inte fått sin lösning. Frågan gäller servicenivån vid Överö färjfäste.

När man som anhörig ringer till Trobergshemmet för att avtala tid för träff med sin gamla mor så får man först svaret att det går bra klockan två, vilket är om cirka en timme.

Häromdagen såg jag ännu en överkörd igelkott. Vem körde på den? Såg du den inte? Körde du för fort? Eller satt du och stirrade på mobilen eller pratade i den samtidigt som du körde?

Lantrådet Veronica Thörnroos (C) säger att: ”Oron i samhället gör mig bekymrad”. Du borde förstå att människor har anledning att känna oro.

Fler insändare