I en rättsstat ska alla politiska beslut självklart vila på laglig grund. För att säkerställa rättssäkerheten ska därav varje politiskt beslut föregås av noggrann juridisk analys och konsekvensbedömning. Beslut som inte uppfyller laglighetskravet och/eller innebär oklara, oanade konsekvenser ska inte fattas. Det gäller särskilt beslut som rör, än värre kränker, enskild eller juridisk persons rätt.

Hur ska man då, i ljuset av ovanstående, definiera landskapsregeringens (LR) beslut att säga upp avtalet med Eriksson bygg Ab för väg- och broprojektet på västra Föglö?

Det så kallade Gripö-projektet, värt hisnande 26,5 miljoner euro, skulle enligt entreprenadbolaget ge 80 till 100 arbetstillfällen per år. Att som motivering till att häva ”Ålands största byggprojekt” ange ekonomiska orsaker med anledning av coronasituationen är både inkompetent och omdömeslöst.

Den som får klä skott för detta poliska klavertramp är den unge, politiskt oerfarne infrastrukturministern Christian Wikström (Ob). I en intervju i fredagens Ålandstidningen medger han att beslutet inte är juridiskt underbyggt, än mindre klarlagt av den politiska förvaltningen, vars hela existensberättigande vilar på att säkerställa just detta. I stället handlar det om en politisk chansning, vilket Wikström medger genom att rent ut säga att ”det var en juridisk risk” att häva avtalet.

Att Eriksson bygg anser att beslutet är lagstridigt och vänder sig till Marknadsdomstolen för att få hävningen prövad är knappa förvånande, inte heller för infrastrukturministern som säger sig känna ”viss sympati” för byggföretagets agerande. Han kan inte svara på vad som är rätt eller fel, inte heller bedöma om hänvisningen till ”ändrade prioriteringar” med anledning av coronasituationen är en giltig orsak att häva avtalet: ”Det är en juridisk fråga”.

Regeringen slog redan i sitt regeringsprogram (december 2019) fast att säga upp avtalet för Gripö-projektet. Varför sätter man sig då inte ned med byggentreprenören för att diskutera förutsättningarna för en hävning i stället för att ensidigt säga upp avtalet med hänvisning till ansträngd landskapskassa? Är det force majeure till följd av coronaläget som regeringen försöker åberopa?

Lika lite som Ålands folk gynnades av den förra regeringens reformhysteriska ångvältspolitik och vansinniga investeringsbeslut i skärgårdstrafiken gör sig ålänningarna förtjänta av den nuvarande regeringens huvudlösa handlande i sin iver att riva upp allt den tidigare ställt till med. Vi har ännu inte sett skadeståndsnotan för avbeställningen av hybridfärjan. Nu väntar med all säkerhet ytterligare en saftig räkning som får skattebetalarnas miljoner att rulla i en tid då det åländska samhället behöver varenda skärv för att rädda det som räddas kan.

Nu finns inte tid för politiskt tjafsande. Tillsätt därför en samlingsregering. På så sätt får de förra regeringspartierna ta ansvar för vad de ställt till med. Men först och främst krävs gemensam samling med tanke på det allvarliga samhällsläget – som kan komma att förvärras ytterligare – och den kostsamma återuppbyggnadsfas som väntar. För att lyckas med detta krävs största möjliga kompetens som den åländska politikerkåren kan uppbringa och konstruktivt politiskt samarbete.

Ove Andersson

Nej, jag håller absolut inte med lantrådet om att pensionsfondens nästan halva miljard euro är i trygga händer. Lantrådet är även tydlig med att denna regering inte kommer att laga något som inte är trasigt.

Det jag inte trodde kunde hända har hänt. Mia Hanström och jag är rörande överens! Detta i en fråga som må vara en bi(sak), men dock.

Jag vill ställa några frågor angående Eckerö/Birka:

Om 2020 varit ett år som omkullkastat hela vår omvärld så kan 2021 vara året som omkullkastar det sociala arbetet på Åland.

Rainer Juslin, ordförande för lag- och kulturutskottet, skriver i en insändare att ”Lagen föreskriver att skolan ska säkerställa att alla barn, oberoende av ekonomiska och sociala förhållanden eller funktionsnedsättning har tillgång till en inklud

I Ålandstidningen den 3.7 finns en insändare där fil.dr. Alf Ronnby dels analyserar bakgrunden till, dels kritiserar BLM-rörelsen i USA, där han framhåller att klassamhälle och fattigdom lägger grund för de våldsamheter som nu pågår.

Jag är biodlare, miljöaktivist och har valt att bo i skärgården för att det är ett sätt att få leva nära djur och natur. Jag ser med glädje att det på insändarplats nu diskuteras hantering av vägrenar.

Tisdagen den 28 juli demonstrerade sympatisörer till Black lives matter (BLM) i Mariehamn. Men ett stöd för svarta just för att de är svarta är grundläggande feltänkt. Är det verkligen att dessa människor är svarta, som är problemet?

Enligt Deepak Chopra är meningen med livet glädje och att med glädje delta i universums utveckling.

Vi går nu mot augusti och många återgår till sina arbeten efter en välförtjänt semester. Skolledarna står nu i startgroparna i sina tills vidare ganska tomma skolor.

Från och med den 1 augusti öppnar Danmark upp gränsen mot hela Sverige. De danska myndigheterna bedömer att smittspridningen i Sverige minskat tillräckligt under juli för att tillåta resor från alla delar av landet.

Sommaren är här och ljuvliga dagar på sjön kan lätt förändras om vi inte tar ansvar och visar hänsyn. Havet och våra vikar kan tyckas stora och fria. Sanningen visar dock på något helt annat.

Jag vill tacka Albin för hans beundransvärda insändare i Ålandstidningen den 15.7. Håll gränsen stängd länge. Vart är Ålands politiker på väg?

Fler insändare