Financial Times skrev för en månad sedan om parallellen mellan stigande börskurser och en döende ekonomi (a flying stock-market and a dying economy). Utan att ta ställning till om börskurserna reflekterar realekonomin eller inte så kan man enkelt konstatera att ekonomin, i synnerhet i vissa branscher, kommer ha stora utmaningar framöver.

De utmaningarna måste vi börja arbeta med nu, trots att inte krisen är över och trots att vi inte vet hur smittoläget kommer att fortsätta utveckla sig. Man kommer därför behöva arbeta parallellt med smittskydd och ekonomiska reformer som stöd för samhällsekonomins och välfärdssamhällets livskraft.

Riksdagen godkände i fredags den största tilläggsbudgeten i landets historia. Det var redan den fjärde tilläggsbudgeten i år. Tilläggsbudgeternas uppgift har varit att säkerställa att hjälpa samhällsekonomin, både det offentliga och företagen, att klara sig över krisen. Om man låter ekonomin gå i fritt fall kommer det inte finnas något kvar att bygga på när det vänder, och då blir det ännu dyrare.

Gratis har dessa tilläggsbudgetar inte varit. I och med den fjärde tilläggsbudgeten förväntas nettoupplåningen i år att uppgå till 18,8 miljarder euro. En hisnande summa. Som tur är hade Finland ett hyggligt bra utgångsläge för att kunna genomföra de här stimulanserna. Men utrymmet för eventuella kommande stimulanser har nu minskat. Därför är det viktigt att vi alla tar ansvar för att undvika en andra våg av coronaviruset för att inte samhället ska stänga ner på nytt. På samma sätt behöver vi börja rusta ekonomin via strukturella reformer så att vi säkerställer att vi har ett ekonomiskt utrymme att möta kommande behov.

Den stora nettoupplåningen kan inte bara skyllas på tilläggsatsningar. Lika stor skuld har de minskade intäkterna. Det kommer synas extra bra hos kommunerna. Då betydande delar av ekonomin sattes på paus och många permitterades innebar det omedelbart minskade skatteintäkter. Det är dock viktigt att minnas att det här sannolikt skulle skett också utan formella restriktioner.

Det känns som om Finland överlag, än så länge, har hittat en ganska bra balans. Med det sagt är det så klart ingen som är nöjd med läget. Det är enormt många som drabbats hårt. Men ett normalläge finns tyvärr inte att välja då en pandemi slagit till. Det är något man bara behövt förhålla sig till genom att försöka göra de minst dåliga och de minst skadliga helhetsbesluten. Här tycker jag att man överlag lyckats ganska bra hittills.

I september kommer regeringen mötas för nästa års budgetförhandling. Då kommer det vara viktigt att också föra en framtidsdiskussion om Finlands ekonomi. Jag skulle efterlysa åtminstone tre saker i den diskussionen: 1) Hur ökar man sysselsättningen och gör arbetsmarknaden mer dynamisk? 2) Hur skapar man en innovations- och forskningspolitik som mer än idag stärker Finlands konkurrenskraft? 3) Hur kan vi använda omställningen till ett klimatneutralt Finland för att stöda skapandet av nya exportkluster i näringslivet?

Alla dessa delar behövs för att vi ska kunna slå vakt om vårt välfärdssamhälle också i framtiden samt att återbygga de offentliga finanserna. Inget är bättre skydd mot en ny ekonomisk kris än sunda finanser. Det gäller såväl privatpersoner, företag som samhällen.

Mats Löfström, Ålands riksdagsledamot

Nej, jag håller absolut inte med lantrådet om att pensionsfondens nästan halva miljard euro är i trygga händer. Lantrådet är även tydlig med att denna regering inte kommer att laga något som inte är trasigt.

Det jag inte trodde kunde hända har hänt. Mia Hanström och jag är rörande överens! Detta i en fråga som må vara en bi(sak), men dock.

Jag vill ställa några frågor angående Eckerö/Birka:

Om 2020 varit ett år som omkullkastat hela vår omvärld så kan 2021 vara året som omkullkastar det sociala arbetet på Åland.

Rainer Juslin, ordförande för lag- och kulturutskottet, skriver i en insändare att ”Lagen föreskriver att skolan ska säkerställa att alla barn, oberoende av ekonomiska och sociala förhållanden eller funktionsnedsättning har tillgång till en inklud

I Ålandstidningen den 3.7 finns en insändare där fil.dr. Alf Ronnby dels analyserar bakgrunden till, dels kritiserar BLM-rörelsen i USA, där han framhåller att klassamhälle och fattigdom lägger grund för de våldsamheter som nu pågår.

Jag är biodlare, miljöaktivist och har valt att bo i skärgården för att det är ett sätt att få leva nära djur och natur. Jag ser med glädje att det på insändarplats nu diskuteras hantering av vägrenar.

Tisdagen den 28 juli demonstrerade sympatisörer till Black lives matter (BLM) i Mariehamn. Men ett stöd för svarta just för att de är svarta är grundläggande feltänkt. Är det verkligen att dessa människor är svarta, som är problemet?

Enligt Deepak Chopra är meningen med livet glädje och att med glädje delta i universums utveckling.

Vi går nu mot augusti och många återgår till sina arbeten efter en välförtjänt semester. Skolledarna står nu i startgroparna i sina tills vidare ganska tomma skolor.

Från och med den 1 augusti öppnar Danmark upp gränsen mot hela Sverige. De danska myndigheterna bedömer att smittspridningen i Sverige minskat tillräckligt under juli för att tillåta resor från alla delar av landet.

Sommaren är här och ljuvliga dagar på sjön kan lätt förändras om vi inte tar ansvar och visar hänsyn. Havet och våra vikar kan tyckas stora och fria. Sanningen visar dock på något helt annat.

Jag vill tacka Albin för hans beundransvärda insändare i Ålandstidningen den 15.7. Håll gränsen stängd länge. Vart är Ålands politiker på väg?

Fler insändare