Diskussionen om skärgårdens framtid dominerades i valkampanjen av enstaka frågor, som färja eller tunnel till Föglö eller om en kommunsammanslagning är önskvärd. För att bredda debatten fokuserar Ålandstidningens insändarsida den här veckan på skärgården, och har därför bjudit in en skribent från varje skärgårdskommun för att ge sin vision om skärgårdens framtid. Sist ut är Malin Sandberg-Holmström, Brändö.

För oss har skärgården alltid varit hemma, oavsett var vi bott på fasta Åland. För oss var valet således enkelt att flytta hem efter skolgång, barnafödande och karriärstart.

Livet i skärgården ger oss möjlighet att andas. Här känner vi oss trygga och själen får ro. Innan hemflytt levde vi ett liv med massor av planerande för barnpassning, få mitt skiftesarbete att passa med mannens sjöjobb och barnens dagistider att löpa. Det blev skjutsande än hit och än dit.

Det kom till en punkt när jag skulle tillbaka i arbete efter tiden hemma med tredje barnet. Vi kände helt enkelt att det inte kommer att fungera för oss att leva det liv vi vill om vi bor kvar där vi bodde då.

Efter några månaders planering var flytten bestämd, huset vårt var sålt och vi hade ett nytt husprojekt på gång hemma i Brändö. Vi flyttade tillfälligt hem till min mor och far, för att månaderna senare vara husägare igen och renoveringsprojektet började.

Att välja livet ute i skärgården är att välja enkelheten. Som familj söker man trygghet och tid tillsammans. Innan återflytt hade vi känslan av att vi måste passa in i ett visst ”fack” eller en viss ”norm” för att bli accepterade. Det gjorde att vi som familj isolerade oss och boendet var enbart boende, inget som kändes som hem. Vi saknade gemenskapen och tryggheten i omgivningen.

I dag får vi växa som familj tillsammans och i gemenskapen i kommunen. Vi har en samhörighet även då vi kan ta ett steg tillbaka och vara bara ”vi”. Vi upplever att barnen får en trygg uppväxt med mycket kärlek och glädje runt om sig.

Dagvården och skolgången är individanpassad, barnen får växa i sig själva och får det stöd de behöver för att lyckas. Barnen lär sig att leka och umgås tillsammans oavsett ålder, ursprung eller olikheter. De lär sig gemenskap och att hålla efter varandra, det blir en naturlig del av livet. Utevistelse och närheten till naturen skapar en lugn och trygg tillvaro.

Vår syn på skärgården och livet ute i skärgården är att barnfamiljer borde lyftas och stödjas. Vi upplever att möjligheten till inflyttning borde förenklas och att vi alla ute i skärgårdskommunerna borde vara mer måna om inflyttning, mer än att ”bara” prata om den.

I det stora hela tror jag inte att allt handlar om att bygga nya bostäder. Vi borde ta vara på de hus som står tomma, låta dem få ett ansiktslyft och möjlighet till ”liv” igen. Det handlar inte om vem som kan sälja sitt hus dyrast eller göra vinning på det, det handlar om att ge skärgården gnistan tillbaka.

Jobb är som vanligt en knepig fråga, men är man villig att satsa och ser möjligheter är inget omöjligt. Med stöd från landskapsregeringen inom turism och egenföretagande kanske fler barnfamiljer vågar ta steget för ett liv i skärgården. Varför inte hud-, hår- eller friskvård, vården, lokalvårdare, bil- och båtservice eller distansarbete?

Ju fler barnfamiljer som flyttar ut desto mer arbetsmöjligheter kommer det att skapas.

Malin Sandberg-Holmström, Brändö

Om inte denna kris också föranleder besparingar eller permitteringar inom landskapsregeringen, när ska det då hända? Den ena kommunen efter den andra inleder nu samarbetsförhandlingar, men inte ni?

Mariehamn är hela Ålands motor. Om landskapsregeringen vill att hela Åland ska leva måste Mariehamn och dess näringsliv få stöd. Mariehamn är det första som möter de flesta besökare då de kommer till Åland.

Båda mina föräldrar är äldre pensionärer och de besöks varannan dag av hemsjukvården. Tyvärr är det väldigt många olika personer som kommer och går vecka efter vecka (något man försökt begränsa i Sverige i vissa regioner).

Gårdagens nationalekonomiska modeller är inte fullt ut relevanta just nu. Dessutom, ju mer vi lyckas platta till kurvan över smittade och sjuka desto brantare och djupare blir kurvan nedåt för ekonomin.

I dag följer de flesta av oss rekommendationerna om att arbeta hemifrån och skolundervisningen sker på distans, många fritidsaktiviteter har paus och vi ska undvika sociala kontakter.

Vid fredagens presskonferens med fru lantrådet Thörnroos (C) vid rodret, så framkom att Finlands omsorgsminister Krista Kiuru (SDP) under riksdagens frågestund hävdat att alla inresande testades för covid-19.

På Åland är gott att vara i dessa coronära tider, synes det mig!

När det blir dåliga tider upphör privatpersoner och företag att investera. I stället sparar man sina pengar i väntan på bättre tider. Detta förlänger den ekonomiska krisen.

Vi kan se i tidningen att Ålandsbanken planerar att dela ut dividender om 15,6 miljoner euro. Vi kan även läsa att Europeiska centralbanken har gett en rekommendation att inga dividender bör utbetalas förrän tidigast den 1 oktober 2020.

Ja, lagtingsledamot Camilla Gunell (S), landskapsregeringen tar ansvar för hela Åland, tillsammans med kommunerna. Vårt första krispaket ska snabbt säkra vårdens, de permitterades och arbetslösas samt företagens akuta behov av finansiering.

I skuggan av covid-19 måste vi komma ihåg att det även pågår annat inom den politiska världen på Åland. Saker som även de kan få konsekvenser för den framtida folkhälsan.

Sitter i morgonsoffan och läser om stadens om tjänstemän som gjort mistag, men som erkänner det och som hanterar felet efter regelverket så det blir bra.

Jag är nöjd. Tack från en medborgare.

”Duttpennan”

Först skulle jag vilja betona att följande grundas på hörsägen, inte på egen iakttagelse.Dock skulle jag inte tro att berättaren motiveras av illvilja mot den tredje personen i fråga och jag misstänker därför inte denne för att ljuga.

Fler insändare