Diskussionen om skärgårdens framtid dominerades i valkampanjen av enstaka frågor, som färja eller tunnel till Föglö eller om en kommunsammanslagning är önskvärd. För att bredda debatten fokuserar Ålandstidningens insändarsida den här veckan på skärgården, och har därför bjudit in en skribent från varje skärgårdskommun för att ge sin vision om skärgårdens framtid.
I dag: Maria Boström, Föglö

Om man upprepar en lögn tillräckligt ofta blir den till sist en sanning. En lögn som har upprepats ofta i den politiska debatten om skärgården, är att skärgården inte har någon framtid. Ingen vill bo där, det finns inga jobb där och då är det onödigt att ens försöka satsa på skärgården.

Och jag står med förvåningens finger i häpnadens mun. Hur är det möjligt att man kan blunda för det bästa Åland har? Hur kan man inte se skärgårdens potential? Varför hukar man sig under olyckskorparna och låter dem få rätt? Var finns styrkan och modet att faktiskt stå upp och göra skärgårdens sak till hela Ålands?

Tänk om man skulle ha tänkt i samma problemfokuserade banor på Kanarieöarna: vi är för långt borta, vi bor på en ö, vi är för få, det finns inga jobb här, det är för dyrt och svårt att ta sig hit, vi flyttar härifrån. Då skulle inte antalet soldagar och stränder ha spelat någon som helst roll. I dag har hela Spanien nytta av att någon i tiden insåg öarnas potential.

Det är ledande människors ansvar att se ett samhälles potential och utveckla den. Därför är det ytterst anmärkningsvärt att åländska politiker snarast ber om ursäkt de enstaka gånger de tar sig för att föra fram skärgårdens behov.

Mariehamn är en levande sommarstad. Kastelholmsområdet är såväl historiskt intressant som naturskönt. Men vill vi verkligen bjuda våra gäster på en unik upplevelse, då tar vi dem på en båttur i skärgården. Till Björkör, till Sältingskär eller till vilken holme som helst med släta klippor, där vi kan dricka medhavt termoskaffe.

På Föglö har vi flera som har sett möjligheterna framom problemen, flera som har insett skärgårdens exklusivitet och som förstår vad vi har att erbjuda omvärlden. Vi har fiskföretag, restaurang och pizzeria, Sommarö gård, Westergårds, ett badhotell i vardande. Eldsjälar som har bestämt sig för att gräva där de står. Tack vare dem skapas arbetsplatser och genuina turistattraktioner och såväl Föglö som hela Åland gynnas.

De här eldsjälarna är guld värda, men de behöver mer än fina ord från politiskt håll. Då skärgården är Ålands mest unika pärla behöver den behandlas därefter.

Skärgården behöver göras lättillgänglig, företagsamheten uppmuntras och ekonomiskt stödas. För om vi vill ha en skärgård att visa upp sommartid för våra gäster, måste den leva året om.

Föglö har allt som brukar efterfrågas i skärgårdssammanhang: företag och arbetsplatser. Men genom det förändrade landskapsandelssystemet under förra regeringen, drabbades Föglö hårt och det kändes som om företagsamheten bestraffades. Nuvarande regering måste snarast vidta åtgärder för att förändra detta.

Ålandsexemplet lyfts då och då fram i internationella sammanhang. Vi är stolta över vår självstyrelse. Åland är den enda ön i Östersjön med en stadig befolkningsökning.

Så varför inte utveckla Ålandsexemplet till att även handla om att visa upp Åland som ett inspirerande exempel på hur man kan ge förutsättningar för även randområden att leva och blomstra? Ett Åland som växer och utvecklas inte bara runt Mariehamn utan ända ute på Kökar.

Så, bästa politiker. Om ni inte inser vad skärgården betyder för Åland, sågar ni av en livgivande gren, den mest unika av alla. Vi kommer aldrig att få statistik på alla dem som hade tänkt bosätta sig i skärgården men, som på grund av den ständigt upprepade lögnen, inte gjorde det. Men de finns. Skärgården har inte råd med fler lögner. Vi behöver folk som tror, ser och handlar.

Maria Boström,  Föglö 

 

Om inte denna kris också föranleder besparingar eller permitteringar inom landskapsregeringen, när ska det då hända? Den ena kommunen efter den andra inleder nu samarbetsförhandlingar, men inte ni?

Mariehamn är hela Ålands motor. Om landskapsregeringen vill att hela Åland ska leva måste Mariehamn och dess näringsliv få stöd. Mariehamn är det första som möter de flesta besökare då de kommer till Åland.

Båda mina föräldrar är äldre pensionärer och de besöks varannan dag av hemsjukvården. Tyvärr är det väldigt många olika personer som kommer och går vecka efter vecka (något man försökt begränsa i Sverige i vissa regioner).

Gårdagens nationalekonomiska modeller är inte fullt ut relevanta just nu. Dessutom, ju mer vi lyckas platta till kurvan över smittade och sjuka desto brantare och djupare blir kurvan nedåt för ekonomin.

I dag följer de flesta av oss rekommendationerna om att arbeta hemifrån och skolundervisningen sker på distans, många fritidsaktiviteter har paus och vi ska undvika sociala kontakter.

Vid fredagens presskonferens med fru lantrådet Thörnroos (C) vid rodret, så framkom att Finlands omsorgsminister Krista Kiuru (SDP) under riksdagens frågestund hävdat att alla inresande testades för covid-19.

På Åland är gott att vara i dessa coronära tider, synes det mig!

När det blir dåliga tider upphör privatpersoner och företag att investera. I stället sparar man sina pengar i väntan på bättre tider. Detta förlänger den ekonomiska krisen.

Vi kan se i tidningen att Ålandsbanken planerar att dela ut dividender om 15,6 miljoner euro. Vi kan även läsa att Europeiska centralbanken har gett en rekommendation att inga dividender bör utbetalas förrän tidigast den 1 oktober 2020.

Ja, lagtingsledamot Camilla Gunell (S), landskapsregeringen tar ansvar för hela Åland, tillsammans med kommunerna. Vårt första krispaket ska snabbt säkra vårdens, de permitterades och arbetslösas samt företagens akuta behov av finansiering.

I skuggan av covid-19 måste vi komma ihåg att det även pågår annat inom den politiska världen på Åland. Saker som även de kan få konsekvenser för den framtida folkhälsan.

Sitter i morgonsoffan och läser om stadens om tjänstemän som gjort mistag, men som erkänner det och som hanterar felet efter regelverket så det blir bra.

Jag är nöjd. Tack från en medborgare.

”Duttpennan”

Först skulle jag vilja betona att följande grundas på hörsägen, inte på egen iakttagelse.Dock skulle jag inte tro att berättaren motiveras av illvilja mot den tredje personen i fråga och jag misstänker därför inte denne för att ljuga.

Fler insändare