Det är alldeles klart att skattemyndigheterna hela tiden känner ett utökat behov av sysselsättning. Man skickar ut ett flertal skrivelser om olika beskattningsbeslut och verkningarna av dessa. Numera måste jag som pensionär tydligen också betala förskottsskatt, utöver den procentuella skattesatsen på pensioner och eventuella biinkomster.

Alla dessa utredningar och utskickande av besluten är tidskrävande, varför skatteförvaltningen måste anställa ytterligare personal för att hinna med alla utredningar och utskick. Inom företagsvärlden ser man över kostnader och intäkter, samt ”rättar mun efter matsäcken”. När kostnadsnivån tenderar att stiga, blir det samarbetaförhandlingar med personalen. Så icke inom offentlig sektor, där anställer man bara mer personal för att hinna med de utökade arbetsuppgifter man oftast själv beslutat om att skall tillkomma. Och vi skattebetalare får stå för kalaset.

I själva verket hade skattemyndigheten enkelt kunnat räkna ut hur stor procentskatten skulle bli för den enskilde (finns dataprogram för sådant), och i stället för en massa olika förskottsdebiteringssatser med dithörande kontroller av att betalningen verkligen kommit skattemyndigheten till godo, så skulle man såsom tidigare skickat ut ett enda meddelande till skattebetalaren vad skatteprocenten för året uppgår till.

Dessutom var det totalt onödigt att förändra utseendet på slutskattsedeln, och i stället för det lättlästa ”lakan” man tidigare tillställt skattebetalaren, numera skicka ut buntvis med handlingar i flera omgångar.

För att i någon mån öka skatteförvaltningens inkomster granskar man noggrant skattebetalarens deklaration, och vägrar skattegottgörelse för sådana utgifter som tidigare varit avdragsgilla. Så i slutändan är det alltid vi skattebetalare som på ett eller annat sätt får betala det ofantliga offentliga slöseriet med våra skattepengar.

Runa Lisa Jansson

I sin iver att misskreditera mig glömmer Björn Hägerstrand helt bort att svara på min fråga om de grönsprayade träden i Badhusbergsområdet. Därför frågar jag en gång till: ”Ska de märkta träden sågas ned eller inte?”.

Ingen av oss har upplevt en liknande situation som dagens, inte heller Viking Line. Resandet har minskat till följd av rådande pandemi.

Stadens generalplan är ett av Mariehamns viktigaste dokument. Den är en stark överenskommelse som binder förvaltning, politiker och medborgare. Så borde det iallafall vara.

År 2016 så hotade Orkla att Chips fabriken skulle lämna Åland. Då togs ett samlat krafttag på Åland som räddade kvar fabriken genom ett antal åtgärder som sänkte kostnaderna.

Att lagtingsledamot Nina Fellman (S) och undertecknad har totalt olika synsätt på mångt och mycket torde inte vara obekant.

Replik till Roger Höglund.

Näringsministern utlovar bidrag till företagen för att sänka kostnader för el, vatten och avlopp genom att t ex investera i energibesparande åtgärder.

En av effekterna av rådande pandemi är hög arbetslöshet, vilket vi behöver motverka med flera olika åtgärder. Nya jobb och nya företag är ett sätt.

Ålands handikappförbund presenterade nyligen den första enkätundersökningen som gjorts om hur personer med funktionsnedsättning upplever att deras rättigheter och friheter som samhällsmedborgare uppnås.

Angående ledarskribenten Daniel Dahléns fråga om vart Ålands framtid tagit vägen i debatten:

Förra veckan hölls ett väldigt viktigt tal. Det var EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen som hade sitt årliga anförande om läget i unionen. Det är i det här talet som kommissionen beskriver sin vision för EU:s framtid.

Jag skrev en tidigare insändare om politiker Barbro Sundbacks sätt att agera politiker som är beklaglig då hon svartmålar andra och sig inte för att gå över lik för att få sin egen vilja igenom.

Tisdag 22/9 på morgonen ser jag en åldersrik dam med en ljusbrun pudel komma gående intill Lillängens lekpark. Hunden stannar uträttar sin behov med sin ledsagare som tittar på.

Fler insändare