I den åländska och finländska jakten på ejderns baneman är huvudspåret havsörnen med några mindre sidospår kring minken. Havsörn och sjöfågel har funnits i århundraden och de har levt tillsammans utan att någon art blivit utrotad. Hur kommer det sig nu att havsörnen blivit så illvillig?

Jag är ingen forskare men har ägnat många timmar åt att leta efter vetenskapliga artiklar kring ejdern. I Sverige har det forskats ganska länge kring ejderns minskning. Forskningen där verkar vara lite mer seriös och djupgående än de svepande påståenden som presenteras hos oss.

Man får reda på att ejdern ökat i hela Östersjöregionen sedan 50-talet och fram till mitten av 90-talet. Därefter börjar nedgången. I ett intressant reportage på Sveriges television för ett år sedan berättas att man sedan mitten av 1800-talet räknat och dokumenterat antalet ejderbon i Ygne skärgård. I reportaget sägs att år 1910 fanns 1.460 bon. Antalet bon ökade stadigt från 70-talet för att kring år 2000 ha varit nästan 2.000. Sedan har det gått neråt snabbt, 2016 hittades två bon och 2019 inga alls!

Länsstyrelsen i Blekinge publicerade 2011 rapporten ”Varför minskar ejdern (Somateria mollissima) på Utklippan och i övriga Östersjön?”. I den rapporten konstateras att nedgången i populationen är kraftig, på vissa håll mycket kraftig, i hela Östersjön. Detta är alltså tio år sedan. Övervintrande ejdrar i danska vatten anges ha minskat från 800.000 år 1990 till cirka 320.000 år 2000. Minskning av ejderstammen rapporteras globalt där ejder förekommer. Alltså ett fenomen som den åländska havsörnen knappast är skyldig till.

De svenska undersökningarna visar på en rad hot mot ejdern. Fåglarna lider av allvarlig tiaminbrist – brist på B-vitamin – vilket ger svåra och ofta dödliga skador. Man konstaterar att fåglarna uppvisar typiska symtom på tiaminbrist. I jämförelser mellan ägg från Östersjöområdet och Island så har Östersjöäggen 58-72 procent lägre tiaminhalt än de isländska. Samtidigt konstateras att tiaminbrist börjat uppträda också på Island. Tiaminbristen kan resultera i att ungarna dör direkt efter kläckningen eller redan i ägget. Tiaminbristen gör också att överlevande ungar är så svaga att de inte kan dyka och därmed undkomma predatorer.

Undersökningen berättar också att ådorna ofta är kraftigt undernärda. Detta medför att de inte orkar fullfölja ruvningen eller inte häckar alls. Födan är i huvudsak blåmusslor och man har konstaterat att kvaliteten på musslorna gått ner kraftigt, både storlek och näringsinnehåll har minskat. Andra problem är sjukdomar och parasiter, som fåglarna normalt skulle kunna klara. Vilken inverkan har den giftiga algblomningen? Vi vet att hundar kan dö och mänskor blir sjuka. Det rapporteras också att minskningen av ejder sammanfallit med med områden med kraftig algblomning.

Beträffande predatorer säger undersökningen att framför allt minken har påverkat populationen och att ådorna flyttat till öppna kobbar i stället för öar med skyddande vegetation. Detta har gett mer spelrum för havsörnen. Andra arter, som är beroende av musslor som föda, alfågel och svärta, har också minskat kraftigt men inte uppmärksammats såsom ejdern. Även trut har minskat, kanske som följd av minskad tillgång på föda. Predatorer väljer det lättaste bytet, svaga och sjuka individer. Ejderns tillbakagång har skett under mer än 20 år. Skyll inte på havsörnen, sök i stället orsakerna i miljöförstöring och kanske klimatförändringarna.

Jan Grönstrand

Nej, jag håller absolut inte med lantrådet om att pensionsfondens nästan halva miljard euro är i trygga händer. Lantrådet är även tydlig med att denna regering inte kommer att laga något som inte är trasigt.

Det jag inte trodde kunde hända har hänt. Mia Hanström och jag är rörande överens! Detta i en fråga som må vara en bi(sak), men dock.

Jag vill ställa några frågor angående Eckerö/Birka:

Om 2020 varit ett år som omkullkastat hela vår omvärld så kan 2021 vara året som omkullkastar det sociala arbetet på Åland.

Rainer Juslin, ordförande för lag- och kulturutskottet, skriver i en insändare att ”Lagen föreskriver att skolan ska säkerställa att alla barn, oberoende av ekonomiska och sociala förhållanden eller funktionsnedsättning har tillgång till en inklud

I Ålandstidningen den 3.7 finns en insändare där fil.dr. Alf Ronnby dels analyserar bakgrunden till, dels kritiserar BLM-rörelsen i USA, där han framhåller att klassamhälle och fattigdom lägger grund för de våldsamheter som nu pågår.

Jag är biodlare, miljöaktivist och har valt att bo i skärgården för att det är ett sätt att få leva nära djur och natur. Jag ser med glädje att det på insändarplats nu diskuteras hantering av vägrenar.

Tisdagen den 28 juli demonstrerade sympatisörer till Black lives matter (BLM) i Mariehamn. Men ett stöd för svarta just för att de är svarta är grundläggande feltänkt. Är det verkligen att dessa människor är svarta, som är problemet?

Enligt Deepak Chopra är meningen med livet glädje och att med glädje delta i universums utveckling.

Vi går nu mot augusti och många återgår till sina arbeten efter en välförtjänt semester. Skolledarna står nu i startgroparna i sina tills vidare ganska tomma skolor.

Från och med den 1 augusti öppnar Danmark upp gränsen mot hela Sverige. De danska myndigheterna bedömer att smittspridningen i Sverige minskat tillräckligt under juli för att tillåta resor från alla delar av landet.

Sommaren är här och ljuvliga dagar på sjön kan lätt förändras om vi inte tar ansvar och visar hänsyn. Havet och våra vikar kan tyckas stora och fria. Sanningen visar dock på något helt annat.

Jag vill tacka Albin för hans beundransvärda insändare i Ålandstidningen den 15.7. Håll gränsen stängd länge. Vart är Ålands politiker på väg?

Fler insändare