Man borrar i skrivande stund berghål för att kontrollera bergets kvalitet för kommande tunnelbygge. Provborrningarna utförs enligt lokala medier cirka 700 meter upp på land.

Det stämmer att bergets kvalitet på land i Degerby är någorlunda bra. Förhållandena är dock totalt annorlunda i farleden som passerar Degerby. Med start cirka 30 meter utanför färjläget i Degerby löper det en stor sprickzon som går i nordsydlig riktning i åtminstone tio kilometer. Dess bredd är åtminstone 400 meter och djupet mer än 40 meter.

Sprickzonen innehåller stora håligheter innehållande naturgrus i stora mängder. Bergstrukturen är närmast att jämföras med en frusen tvättsvamp.

Hur kan jag då så säkert påstå detta? Vårt företag har gjort tre relativt stora hamn- och brobyggen inom sträckan Flisö, Degerby och Nötö.

När vi byggde Degerby färjfäste och skulle borra för bergförankringar för den yttre dykdalben råkade vi in i sprickzonen. Först var berget helt i cirka sex meter varefter det började spruta upp natursten i finfördelad fraktion genom borröret tillsammans med vatten.

Efter att försökt rengöra berghålet från naturstenen med hjälp av tryckluft uppmärksammades jag av att vattnet fullständigt kokade upp mot fyren utanför Fiskförädlingen i norr och utanför Seagrams i söder. Det var stora kaskader av luft från borrningen som kokade upp cirka 500 meter i vardera riktningen från borrpunkten. Vi tog en båt och åkte ut varvid vi noterade att hela fjärden bubblade av småbubblor förutom de två stora kaskaderna.

Hela fjärden mot Skrovsö och upp till Spettarhålet var gråfärgad av frigjord lera till följd av luft som håligheter i berget frigjorde i flera dagar efter borrningen.

Likartade upplevelser hade vi både vid byggande av Nötö bro och hamnen för fiskodlingen i Flisö.

Bengt Eriksson

Byggab

Medborgarinitiativet ”Skydda sjöfågelstammen” var en succé, flest namnteckningar någonsin. 3.206 närmare exakt, dessutom på enbart 17 dagar och organiserat i all hast.

Jag noterar att man från åländskt och finländskt håll satsat ofantliga ekonomiska resurser för att lindra effekterna av nu rådande pandemi. Bidrag ges till permitterade, arbetslösa, kulturutövare och företagare med flera. Bra så!

Någon skrev i tidningen att skattegränsen tillfört Åland 100 miljoner euro.

De som kör stadens gräsklippare är tydligen inte informerade av arbetsledningen om att undvika att meja ned blommande områden på stadens gräsmattor.

Då är Åland snart vid slutstationen gällande den offentliga ekonomin. En resa som snabbades upp av pandemin, men som haft en rak och utstakad färdriktning under åratal.

Skärgården definierar på många sätt den åländska identiteten. På få ställen är denna känsla mer framträdande än på västra Föglö.

Ett par regeringar bakåt i tiden, med en känd trafikminster som var boss då tjärasfalt lades i Kumlinge och Brändö, kanske nu vill lägga korten på bordet.

Det tillhör ovanligheten att regeringspartierna öppet debatterar mot varandra i massmedia. Diskussionerna och åsiktsmotsättningarna brukar hållas inom lagtingshusets väggar, utan insyn från utomstående allmänhet.

”The bottom is nådd” är ju ett bekant uttryck som kan användas när man läser två insändare i samma tidning av två av Obunden samlings röstmagneter.

Beslutet att minska anslaget för sysselsättningsverksamheten Fixtjänst visar än en gång att omsorgen om våra mest utsatta räknas i euro, inte i humant kapital.

Som vanligt fick jag i mars i år ett brev från Skatteförvaltningen med en förhandsifylld skattedeklaration.

Vi ser med bestörtning hur kommunernas ekonomi än en gång styr servicen till redan utsatta personer i samhället.

Det är med förvåning och bestörtning jag läser i onsdagens tidningar om Kommunernas socialtjänst och Fixtjänst, och hur en lagstadgad verksamhet för en utsatt grupp människor i vårt samhälle hanteras.

Fler insändare