Den nya nationella strategin för psykisk hälsa ger ramar kring hur vi i Finland ska jobba med psykisk hälsa fram till år 2030. Psykosociala förbundet välkomnar strategins starkare fokus på psykisk hälsa som en kraftgivande resurs och de nya verksamhetsformer som den möjliggör.

Strategin bygger på gemenskap i vardagsmiljön och sänker tröskeln för att söka hjälp då det behövs. Strategin understryker rätten till psykisk hälsa ur ett människorättsperspektiv samt vikten av omfattande tjänster som bygger på individuella behov i olika livsskeden.

Gränsöverskridande samarbeten behövs för att föra olika sektorer samman, och öka tillgången till hälsofrämjande insatser i vardagen. Samarbete och förbättrade kommunikationskanaler krävs också för att trygga den somatiska hälsan hos personer med psykisk ohälsa, vilka riskerar en förkortad livslängd på grund av ojämlik tillgång till livsviktiga medicinska ingrepp och behandlingar.

Den nya strategin minskar målmedvetet stigmat kring psykisk ohälsa och livshotande ojämlikhet. Strategin innebär också ett efterlängtat suicidpreventivt program. Vi är många som talat oss varma för att Finland borde sälla sig till skaran länder som satsar på att förebygga självmord på ett övergripande och målmedvetet sätt.

Ändringsprocessen, som den nya strategin medför, kräver ett starkt ledarskap, vilket också poängteras. Strategin kommer att spänna över flera regeringsperioder – en god nyhet med tanke på att ändringsprocesser tar tid.

Psykosociala förbundet har deltagit i beredningen av strategin genom att lyfta fram att de tjänster, verksamhetsmodeller och åtgärder som nämns också ska finnas på svenska, vilket bör beaktas redan i planeringsskedet.

För att de språkliga rättigheterna ska förverkligas behöver vi, förutom svenskspråkiga tjänster, säkerställa att det också finns förutsättningar för forsknings- och utvecklingsverksamhet på svenska.

Psykosociala förbundet och dess medlemsorganisationer välkomnar den nationella strategin för psykisk hälsa och ett nationellt program för suicidprevention. Om den nya strategin ska uppfylla sitt syfte att minska utanförskap och öka delaktighet, måste åtgärderna beakta och inkludera de språkliga minoriteterna.

Psykosociala förbundets höstmöte 6.11.2019

Christer Rönnlund, ordförande

Bodil Viitanen, verksamhetsledare

Medborgarinitiativet ”Skydda sjöfågelstammen” var en succé, flest namnteckningar någonsin. 3.206 närmare exakt, dessutom på enbart 17 dagar och organiserat i all hast.

Jag noterar att man från åländskt och finländskt håll satsat ofantliga ekonomiska resurser för att lindra effekterna av nu rådande pandemi. Bidrag ges till permitterade, arbetslösa, kulturutövare och företagare med flera. Bra så!

Någon skrev i tidningen att skattegränsen tillfört Åland 100 miljoner euro.

De som kör stadens gräsklippare är tydligen inte informerade av arbetsledningen om att undvika att meja ned blommande områden på stadens gräsmattor.

Då är Åland snart vid slutstationen gällande den offentliga ekonomin. En resa som snabbades upp av pandemin, men som haft en rak och utstakad färdriktning under åratal.

Skärgården definierar på många sätt den åländska identiteten. På få ställen är denna känsla mer framträdande än på västra Föglö.

Ett par regeringar bakåt i tiden, med en känd trafikminster som var boss då tjärasfalt lades i Kumlinge och Brändö, kanske nu vill lägga korten på bordet.

Det tillhör ovanligheten att regeringspartierna öppet debatterar mot varandra i massmedia. Diskussionerna och åsiktsmotsättningarna brukar hållas inom lagtingshusets väggar, utan insyn från utomstående allmänhet.

”The bottom is nådd” är ju ett bekant uttryck som kan användas när man läser två insändare i samma tidning av två av Obunden samlings röstmagneter.

Beslutet att minska anslaget för sysselsättningsverksamheten Fixtjänst visar än en gång att omsorgen om våra mest utsatta räknas i euro, inte i humant kapital.

Som vanligt fick jag i mars i år ett brev från Skatteförvaltningen med en förhandsifylld skattedeklaration.

Vi ser med bestörtning hur kommunernas ekonomi än en gång styr servicen till redan utsatta personer i samhället.

Det är med förvåning och bestörtning jag läser i onsdagens tidningar om Kommunernas socialtjänst och Fixtjänst, och hur en lagstadgad verksamhet för en utsatt grupp människor i vårt samhälle hanteras.

Fler insändare