Lite bakgrundsinformation. Två av infastrukturnämndens medlemmar, Sune Axelsson och Böge Holmberg, hade följt ombyggnaden av Ålandsvägen efter bästa förmåga på mångahanda sätt och kunde med stor säkerhet konstatera att allt inte stod rätt till och har allt sedan dess försökt få någon rätsida på de synbarligen grova avvikelserna. På infranämndens möten försökte de ta upp sina iakttagelser, men avklubbades konsekvent av ordföranden och nämnden.

Inför infrastrukturnämnden, stadsstyrelsen och fullmäktige har ledande politiker och tjänstemän, allt sedan ombyggnaden av Ålandsvägen påbörjades, hävdat att all blandasfalt förts till fastlandet för destruktion, samt att inte några oegentligheter ägt rum och att det därför inte fanns någon orsak till att tillsätta någon intern utredning.

En viktig pusselbit för att komma till rätta med vart den försvunna delen av Ålandsvägens blandasfalt på 2.500 ton tog vägen är nu på väg att klarna.

Stadsdirektören gav klara besked i en tidningsintervju den 10 juli hur miljöstaden Mariehamn tog hand om blandasfalten, på ett synnerligen iögonfallande sätt, som till en tredjedel bestod av den miljöfarliga tjärasfalten. Stadsdirektören bekräftar också att dumpning och nedgrävning ägde rum på ett privat markområde i Ödanböle, Jomala.

Stadsdirektören påstår också att platsen i Ödanböle var en av myndighet godkänd plats för mellanlagring av asfalt. Platsen i Ödanböle är inte och har aldrig varit godkänd av ÅMHM som mellanlagringsplats för asfalt.

Stadsdirektörens svar i samma tidning ger också den intressanta informationen, att stadsdirektören och den övriga ledningen från politiskt och tjänstemannahåll var fullt medvetna om hanteringen av blandasfalten och på så vis godkände dumpningen och nedgrävningen av blandasfalten på skogsområdet i Ödanböle. Men varför man bestämde sig för att göra sig av med tjärasfalten på beskrivet sätt är höljt i dunkel, man kan bara spekulera om varför.

De ledande personerna var politiker som innehade posterna som infrastrukturnämndens ordförande (Jessy Eckerman) och stadsstyrelsens ordförande (Tage Silander) och från tjänstemannasidan infrastrukturdirektören (Kai Söderlund) och stadsdirektören (Barbara Heinonen).

Ålandstidningens artikel den 10 juli bekräftar nu vad Sune och Böge hävdat, att en stor del av blandasfalten innehållande tjärasfalt på 2.500 ton saknades och inte förts till fastlandet för destruktion. Detta har nu fått sin lösning då stadsdirektören tog bladet ur munnen och berättade hur miljöstaden Mariehamn inte över huvud taget följt stadens miljöprogram, utan gemensamt beslöt att dumpa och gräva ner blandasfaltmassorna i skogen.

För att som markägare upplåta mark för sådant ändamål och med vetskapen om att man samtidigt tillåter att ett synbarligen grovt miljöbrott på markområdet får utföras, tar markägaren på sig en stor risk. Risken för att i framtiden ertappas kan bedömas som stor, med förmodligen dryga böter och sanering av området som följd. Det mest naturliga då är att hyran för området sättes på en sådan nivå att den gott och väl täcker risken. Även ett avtal borde ha upprättas mellan markägare och Mariehamns stad, där det tydligt framgår hyreskostnader och ansvarsfördelning utifall att.

Hur kan då denna finansiering möjligen se ut?

En möjlighet är att dessa medel skapades. Som ett exempel kan nämnas en faktura på cirka 60.000 euro som utbetalades för separering av tjärasfalt på Ålandsvägen etapp ett. Någon separering utfördes över huvud taget inte på Ålandsvägen etapp ett. Frågan är berättigad då det finns flera oklara regleringar utan motprestation.

Väntar på ett uttömmande besked från polisutredningen när den kommer.

Ralf Holmberg

I sin iver att misskreditera mig glömmer Björn Hägerstrand helt bort att svara på min fråga om de grönsprayade träden i Badhusbergsområdet. Därför frågar jag en gång till: ”Ska de märkta träden sågas ned eller inte?”.

Ingen av oss har upplevt en liknande situation som dagens, inte heller Viking Line. Resandet har minskat till följd av rådande pandemi.

Stadens generalplan är ett av Mariehamns viktigaste dokument. Den är en stark överenskommelse som binder förvaltning, politiker och medborgare. Så borde det iallafall vara.

År 2016 så hotade Orkla att Chips fabriken skulle lämna Åland. Då togs ett samlat krafttag på Åland som räddade kvar fabriken genom ett antal åtgärder som sänkte kostnaderna.

Att lagtingsledamot Nina Fellman (S) och undertecknad har totalt olika synsätt på mångt och mycket torde inte vara obekant.

Replik till Roger Höglund.

Näringsministern utlovar bidrag till företagen för att sänka kostnader för el, vatten och avlopp genom att t ex investera i energibesparande åtgärder.

En av effekterna av rådande pandemi är hög arbetslöshet, vilket vi behöver motverka med flera olika åtgärder. Nya jobb och nya företag är ett sätt.

Ålands handikappförbund presenterade nyligen den första enkätundersökningen som gjorts om hur personer med funktionsnedsättning upplever att deras rättigheter och friheter som samhällsmedborgare uppnås.

Angående ledarskribenten Daniel Dahléns fråga om vart Ålands framtid tagit vägen i debatten:

Förra veckan hölls ett väldigt viktigt tal. Det var EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen som hade sitt årliga anförande om läget i unionen. Det är i det här talet som kommissionen beskriver sin vision för EU:s framtid.

Jag skrev en tidigare insändare om politiker Barbro Sundbacks sätt att agera politiker som är beklaglig då hon svartmålar andra och sig inte för att gå över lik för att få sin egen vilja igenom.

Tisdag 22/9 på morgonen ser jag en åldersrik dam med en ljusbrun pudel komma gående intill Lillängens lekpark. Hunden stannar uträttar sin behov med sin ledsagare som tittar på.

Fler insändare