Det är intressant men alls inte oväntat att ta del av Ålands statistik- och utredningsbyrås (Åsub) bedömning av det ekonomisk läget i kommunerna och möjliga kriterier för åländska kriskommuner. Varken att det finns kommuner som står inför mycket stora utmaningar, eller att det blir komplicerade avgränsningar, särskilt om man vill få till stånd juridiskt hållbara och politiskt användbara kriterier för att inleda den typ av tvångsförfarande som följer av en kriskommunslagstiftning.

När den förra landskapsregeringen beställde utredningen av Åsub hoppades vi att kommunreformlagen skulle resultera i kommuner som är så starka att en sådan lagstiftning blir vad den borde vara, en absolut sista nödutgång.

I stället förefaller det vara den sittande regeringens och kansliminister Harry Janssons (C) enda svar. Frivilliga samgåenden som inte omfattar alla, och kanske inte alls blir av, och sen en ”tvångslagstiftning” för de kommuner som hamnar på obestånd.

Ambitionen för den förra mandatperiodens stora reformarbete var en helhetslösning, en ordnad strukturell förändring och en vision för ett starkare Åland.

Jag hoppas, på riktigt, att det kommer mera visioner och mera riktning för kommunerna än det famlande och fumlande som hittills karakteriserat regeringens arbete. Så mycket pengar finns inte i landskapets kassa att det skulle räcka för att hålla kommunerna under armarna i all evighet.

Kriskommunsförfaranden är en sista, olycklig utväg, inte en genomtänkt strategi för framtiden. Hittills har inget hänt med de frivilliga processer Harry Jansson förespeglat, men även om de kommer är det för lite och för sent.

Säg vad ni vill göra, bästa regering, inte bara vad ni vill riva upp, säga upp eller backa ur. Eller är också den frågan för tidigt väckt?

Nina Fellman (S)

Om inte denna kris också föranleder besparingar eller permitteringar inom landskapsregeringen, när ska det då hända? Den ena kommunen efter den andra inleder nu samarbetsförhandlingar, men inte ni?

Mariehamn är hela Ålands motor. Om landskapsregeringen vill att hela Åland ska leva måste Mariehamn och dess näringsliv få stöd. Mariehamn är det första som möter de flesta besökare då de kommer till Åland.

Båda mina föräldrar är äldre pensionärer och de besöks varannan dag av hemsjukvården. Tyvärr är det väldigt många olika personer som kommer och går vecka efter vecka (något man försökt begränsa i Sverige i vissa regioner).

Gårdagens nationalekonomiska modeller är inte fullt ut relevanta just nu. Dessutom, ju mer vi lyckas platta till kurvan över smittade och sjuka desto brantare och djupare blir kurvan nedåt för ekonomin.

I dag följer de flesta av oss rekommendationerna om att arbeta hemifrån och skolundervisningen sker på distans, många fritidsaktiviteter har paus och vi ska undvika sociala kontakter.

Vid fredagens presskonferens med fru lantrådet Thörnroos (C) vid rodret, så framkom att Finlands omsorgsminister Krista Kiuru (SDP) under riksdagens frågestund hävdat att alla inresande testades för covid-19.

På Åland är gott att vara i dessa coronära tider, synes det mig!

När det blir dåliga tider upphör privatpersoner och företag att investera. I stället sparar man sina pengar i väntan på bättre tider. Detta förlänger den ekonomiska krisen.

Vi kan se i tidningen att Ålandsbanken planerar att dela ut dividender om 15,6 miljoner euro. Vi kan även läsa att Europeiska centralbanken har gett en rekommendation att inga dividender bör utbetalas förrän tidigast den 1 oktober 2020.

Ja, lagtingsledamot Camilla Gunell (S), landskapsregeringen tar ansvar för hela Åland, tillsammans med kommunerna. Vårt första krispaket ska snabbt säkra vårdens, de permitterades och arbetslösas samt företagens akuta behov av finansiering.

I skuggan av covid-19 måste vi komma ihåg att det även pågår annat inom den politiska världen på Åland. Saker som även de kan få konsekvenser för den framtida folkhälsan.

Sitter i morgonsoffan och läser om stadens om tjänstemän som gjort mistag, men som erkänner det och som hanterar felet efter regelverket så det blir bra.

Jag är nöjd. Tack från en medborgare.

”Duttpennan”

Först skulle jag vilja betona att följande grundas på hörsägen, inte på egen iakttagelse.Dock skulle jag inte tro att berättaren motiveras av illvilja mot den tredje personen i fråga och jag misstänker därför inte denne för att ljuga.

Fler insändare