Annika Sjölund (HI) och Mats Perämaa (Lib), båda kända åländska profiler med skärgårdsbakgrund har i livligt kommenterade inlägg på Facebook uttryckt sina farhågor med riskerna vid en olycka i den aktuella Föglötunneln.

Som skärgårdsföretagare har jag sett vad bättre kommunikationer innebär i min hemkommun, Vårdö. Därför tror jag starkt på en tunnel till Föglö. Inte minst då tunneln kan genomföras till en lägre kostnad än dagens trafik!

Förbättrade kommunikationer skapar ny framtidstro, inte bara till Föglö men också övriga södra skärgården. Även för norra skärgården. Vi får ett gott exempel på hur trafiken radikalt kan förbättras och samtidigt spara pengar!

Det är därför jag blir ledsen över att ni väljer att lyfta skräckscenarion från exempel på hemska olyckor och ignorera den information som FS-links med flera förser er med. Jag upplever målsättningen med era negationer är att stoppa tunneln men jag har kanske fel. Kanske det ändå är så att ni känner en viss skräck att färdas i en tunnel, under både berg och hav, en känsla av klaustrofobi.

Tanken på att en tankbil exploderar eller en elbil fattar eld och sprider sina gaser i en begränsad tunnelhålighet kan onekligen upplevas skrämmande. Därför har jag har förståelse för frågor som rör säkerheten.

Min bild av Föglötunneln är följande. Till skillnad från en vägtunnel i en tätort är trafiken mycket, mycket glesare, även med en fördubblad trafik och befolkning. Det betyder att en enkelrörstunnel kan bli nog så säker som en dubbelrörstunnel med tillhörande utrymningstunnel i en tätort.

I tätorter behövs utrymningstunnel helt enkelt för att alla körfält kan bli ”låsta” vid en större olycka. Det är mer regel än undantag med köbildning vid rusningstrafik, ofta i alla filer. Då behövs en utrymningstunnel med tanke på den risk rökgaser medför där trafiken står stilla.

I en glesbygdstunnel är risken minst sagt minimal att ett dylikt scenario skulle uppstå. Även vid livligt trafikerade tidpunkter som midsommarafton och andra större helger är det svårt att se mer än 30-40 bilar i vardera riktning samtidigt i tunneln.

Det betyder att vid en eventuell olycka kan, för det första, andra trafikanter snabbt informeras och stoppas vid tunnelmynningarna, för det andra, de bilar som finns i tunneln vända om, helt enkelt för att filen i motsatt körriktning inte är blockerad.

En långtradare kan måhända inte förutsättas vända men vi kan ändå utgå från att ett långt fordon kan backas några hundra meter från en eventuell olycksplats.

Gällande släckning av en eventuell brand kan man givetvis installera ett avancerat och automatiserat brandsläckningssystem. Frågan är om det är värt pengarna? Månne det inte ska räcka med pulversläckare utplacerade med jämna mellanrum och ett antal brandposter?

Varför skulle det vara tillräckligt? Åter igen, därför att detta är en glesbygdstunnel utan köbildning där det är enkelt att vända om och köra bort från olycksplatsen, bort från eventuella hotande rökgaser.

Summa summarum: den tänkta tunneln till Föglö har en stor potential att vända både Föglös och hela skärgårdens utveckling i postiv riktning. Därför är det olyckligt att måla upp skräckscenarion och kräva utrymningstunnlar och avancerade släckningssystem då de blir orimligt dyra i förhållande till riskerna och då de i praktiken ändå inte behövs.

I varje investering finns risker och möjligheter. Sällan har jag sett ett projekt där möjligheterna så vida överstiger riskerna som i detta fall!

Mikael Lundell

skärgårdsföretagare, Vårdö

Någon skrev i tidningen att skattegränsen tillfört Åland 100 miljoner euro.

De som kör stadens gräsklippare är tydligen inte informerade av arbetsledningen om att undvika att meja ned blommande områden på stadens gräsmattor.

Då är Åland snart vid slutstationen gällande den offentliga ekonomin. En resa som snabbades upp av pandemin, men som haft en rak och utstakad färdriktning under åratal.

Skärgården definierar på många sätt den åländska identiteten. På få ställen är denna känsla mer framträdande än på västra Föglö.

Ett par regeringar bakåt i tiden, med en känd trafikminster som var boss då tjärasfalt lades i Kumlinge och Brändö, kanske nu vill lägga korten på bordet.

Det tillhör ovanligheten att regeringspartierna öppet debatterar mot varandra i massmedia. Diskussionerna och åsiktsmotsättningarna brukar hållas inom lagtingshusets väggar, utan insyn från utomstående allmänhet.

”The bottom is nådd” är ju ett bekant uttryck som kan användas när man läser två insändare i samma tidning av två av Obunden samlings röstmagneter.

Beslutet att minska anslaget för sysselsättningsverksamheten Fixtjänst visar än en gång att omsorgen om våra mest utsatta räknas i euro, inte i humant kapital.

Som vanligt fick jag i mars i år ett brev från Skatteförvaltningen med en förhandsifylld skattedeklaration.

Vi ser med bestörtning hur kommunernas ekonomi än en gång styr servicen till redan utsatta personer i samhället.

Det är med förvåning och bestörtning jag läser i onsdagens tidningar om Kommunernas socialtjänst och Fixtjänst, och hur en lagstadgad verksamhet för en utsatt grupp människor i vårt samhälle hanteras.

Lag- och kulturutskottets 14 betänkanden under sessionen har kännetecknats av tre kategorier av ärenden. Efter sommaruppehållet ska ytterligare sju lagförslag genomgå granskning och fler lär vara på kommande.

Ja visst är den varma, gröna och ljusa sommaren på Åland alldeles underbar. Bortglömd är den kalla, livlösa och bleka vintern. Men övergödningen av Östersjön och klimathotet är två orosmoln som ruvar vid horisonten.

Fler insändare