Jag har de senaste dagarna läst hur irriterade politiker och andra sakkunniga är på att inte 70-plussare lyssnar på dem när det gäller vilka regler man ska iaktta för att undvika att bli smittad av coronaviruset. Man ska inte delta i aktiviteter eller samlingar med fler än tio personer (till exempel marthamöten eller kafésammankomster), man ska inte umgås med barn och barnbarn, man ska inte det ena eller det andra i den ganska långa rad med föreskrifter som numera gäller främst för den äldre delen av befolkningen.

Helt plötsligt är omsorgen om gamlingarna mycket påtaglig, det är slutsnackat om ”problemet med den åldrande befolkningen”. Nu är det tydligen det största problemet att försöka hålla pensionärerna vid liv så länge som möjligt.

Men 70-plussarna har genomskådat det fagra talet, och inser att om de blir sjuka, så misstänker politikerna att det inte finns tillräckligt många lediga sjukhussängar för att politikerna ska få en plats om de insjuknar i corona. Därför gäller det att isolera de äldre i möjligaste mån, så att de håller sig friska en tid ännu.

Över huvud taget gillar inte 70-plussarna politikernas fagra tal. De tror inte på politiker helt enkelt. De anser att politiker ljuger och är ett opålitligt släkte som talar en massa strunt i valtider, och ger löften som de glömmer redan på valnatten.

När politiker dag efter dag håller presskonferenser och berättar att de har läget under kontroll, och att alla kan vara lugna, och beordrar undersåtarna att göra det ena och det andra för att undvika smittspridning, så tror 70-plussarna att det är något lurt med det hela, och ägnar sedan många stunder (bland annat vid kaféborden) till diskussion om vad som egentligen ligger bakom de fagra orden, och vad syftet med ”skrämselpropagandan” är. De misstänker att här finns en ”dold agenda”, med andra ord.

Dessutom gillar de inte att bli beordrade att hålla sig hemma i enskildhet. Det ligger inte i deras natur, så att säga, 70-plussare är ett socialt släkte som gillar att umgås och diskutera, främst då vad som händer på den politiska fronten på hemmaplan och i USA.

Att hota dem med utegångsförbud är en dålig idé. Generellt sett är 70-plussare mer mottagliga för morötter än för piskor.

70-plussarna är ett segt släkte, med i många fall minnen från andra världskriget, generalstrejken i Finland och fattiga barndomsår. De flesta har fått försörja sig själva sedan de blev konfirmerade, och har därför ingen större tilltro till att politikerna vet bättre än de hur man undviker att bli smittad av ett kinesiskt virus, som dessutom lär härstamma från en fladdermus.

Runa Lisa Jansson

I skuggan av covid-19 måste vi komma ihåg att det även pågår annat inom den politiska världen på Åland. Saker som även de kan få konsekvenser för den framtida folkhälsan.

Sitter i morgonsoffan och läser om stadens om tjänstemän som gjort mistag, men som erkänner det och som hanterar felet efter regelverket så det blir bra.

Jag är nöjd. Tack från en medborgare.

”Duttpennan”

Först skulle jag vilja betona att följande grundas på hörsägen, inte på egen iakttagelse.Dock skulle jag inte tro att berättaren motiveras av illvilja mot den tredje personen i fråga och jag misstänker därför inte denne för att ljuga.

I lagtingets debatt om tilläggsbudgeten förra veckan utlovades att redan denna vecka skulle finansministern och regeringen påbörja arbetet med nästa tilläggsbudget som skulle ha kommunernas behov i fokus.

Mitt i allt pandemimörker dyker ett nytt otrevligt ord upp: coronafyllan. För många barn blir hemmakarantänen ett dysfunktionellt helvete, på motsvarande sätt som under långhelger.

Saltviksborna intar rätt perspektiv på frågan (Ålandstidningen 27.3) när de ifrågasätter omfattningen av området som ska ingå i havsplanen.

I min senaste insändare om landskapet ska låna pengar från banken för att finansiera sin tilläggsbudget polemiserar jag mot uppfattningen att Paf-pengar är det enda rätta i detta nu.

Alltså vad händer, samhället sätter sina medmänniskor i en framtida psykisk ohälsa. Folk blir permitterade och andra får jobba dubbelt, skolbarn får uppgifter som om de hade två vuxna och inga syskon till hands.

Nu tycker jag att livsmedelsbutikerna inför ett nytt system med att på kassadisken införa ett mellanrum med en halv meter mellan varje ny kunds varor. Vi kan kalla det värnavstånd.

Hur entusiasmerar man sin personal när det är känt att man seglar i motvind? Jo, samtidigt som man informerar om permitteringarså ställs det krav på att personal ska komma till arbetet med egna skyddskläder!

Med anledning av lagtingets beslut om en tillfällig förhöjning av dagpenningen florerar det på sociala medier och till och med i lagtinget felaktig information i sakfrågor.

Vi har alla vaknat upp till en ny vardag med undantagstillstånd, distansundervisade barn och en intensiv sjukvård i beredskap att hjälpa de som drabbas av sjukdom.

Coronapandemin hotar förutom vår hälsa även vår grundläggande utkomst, finländskt arbete. Det största hotet för företagen är nu att kassaflödet sinar, vilket man inte löser enbart med statens omfattande stödåtgärder.

Fler insändare