Man blir dagligen, då man rör sig på stan, rent ut sagt förbannad på hur det ser ut i vår stad. Skulle vi ha sopsäck med oss kunde vi snabbt fylla den med plast och papper av olika slag, pizzakartonger, tomflaskor, läsk- och kaffemuggar, tetror, öl- och läskburkar, fimpar och snusprillor etcetera.

Vad har vi för ”kultur” här på holmen? I stället för att själv sätta sopor av nämnda slag dit de hör, slängs dessa – ut genom bilfönster eller bara kastas där man råkar befinna sig på gatan. Vad ger detta för bild av Åland, till exempel bland turister? Vi har själva som turister besökt ett stort antal städer i Europa och har blivit imponerade av hur städat, eller icke nedskräpat, det kan vara. Lilla Mariehamn utmärker sig tyvärr i fel ända på skalan…

Vi inser tyvärr att det inte går att helt stävja nedskräpningen, det är för många som inte helt enkelt bryr sig.

Men vad gör Mariehamns stad? Igen i jämförelse med många städer och orter ute i Europa – inte mycket! Tydligen har man i Mariehamn under de senaste åren minskat på personal med uppgift att hålla staden ren, kostnaden för renhållningen har säkert minskat rejält – men så syns det också.

I till exempel Spanien har vissa städer tagit i med krafttag och till och med infört bestraffning för nedskräpning, med gott resultat.

Detta tangerar stadens och beslutsfattarnas syn på bebyggelsen. I stället för att sätta krafter och krav på att hus sköts och underhålls, sätts resurser och ansträngningar på att detaljstyra var man får bygga eller hur man ska renovera. Gamla hus i all ära, men inte om de står och förfaller. Målning som flagar eller murken panel är ingen vacker syn och sådana hus finns det alltför många av. Men om någon driftig person vill ersätta gamla förfallna hus med nybygge, då ställs det nog krav.

Tillbaka till nedskräpningen. Nedskräpningen kring våra skolor i centrum är en bedrövlig syn. Tar skolornas ledning upp detta problem? Här finns allt detta som nämns i inledningen – i mängder, inte i soptunnorna utan kring dem.

Mariehamn skulle vara en mycket trevligare stad för turisterna att besöka och för oss alla boende om staden skulle vara välskött.

”Stadsbor”

Någon skrev i tidningen att skattegränsen tillfört Åland 100 miljoner euro.

De som kör stadens gräsklippare är tydligen inte informerade av arbetsledningen om att undvika att meja ned blommande områden på stadens gräsmattor.

Då är Åland snart vid slutstationen gällande den offentliga ekonomin. En resa som snabbades upp av pandemin, men som haft en rak och utstakad färdriktning under åratal.

Skärgården definierar på många sätt den åländska identiteten. På få ställen är denna känsla mer framträdande än på västra Föglö.

Ett par regeringar bakåt i tiden, med en känd trafikminster som var boss då tjärasfalt lades i Kumlinge och Brändö, kanske nu vill lägga korten på bordet.

Det tillhör ovanligheten att regeringspartierna öppet debatterar mot varandra i massmedia. Diskussionerna och åsiktsmotsättningarna brukar hållas inom lagtingshusets väggar, utan insyn från utomstående allmänhet.

”The bottom is nådd” är ju ett bekant uttryck som kan användas när man läser två insändare i samma tidning av två av Obunden samlings röstmagneter.

Beslutet att minska anslaget för sysselsättningsverksamheten Fixtjänst visar än en gång att omsorgen om våra mest utsatta räknas i euro, inte i humant kapital.

Som vanligt fick jag i mars i år ett brev från Skatteförvaltningen med en förhandsifylld skattedeklaration.

Vi ser med bestörtning hur kommunernas ekonomi än en gång styr servicen till redan utsatta personer i samhället.

Det är med förvåning och bestörtning jag läser i onsdagens tidningar om Kommunernas socialtjänst och Fixtjänst, och hur en lagstadgad verksamhet för en utsatt grupp människor i vårt samhälle hanteras.

Lag- och kulturutskottets 14 betänkanden under sessionen har kännetecknats av tre kategorier av ärenden. Efter sommaruppehållet ska ytterligare sju lagförslag genomgå granskning och fler lär vara på kommande.

Ja visst är den varma, gröna och ljusa sommaren på Åland alldeles underbar. Bortglömd är den kalla, livlösa och bleka vintern. Men övergödningen av Östersjön och klimathotet är två orosmoln som ruvar vid horisonten.

Fler insändare